Varför ställer du inte vid fronten med gevär för att rädda ukrainarna, istället för att angripa folk som vill ha ett verklighetsbaserat slut på kriget?
Så skriver en kritisk läsare. Det "folk" han syftar på är opinionsbildaren Frida Stranne, tillika forskare vid Högskolan i Halmstad.
Jag svarar förstås med pennan. Skriver att lösningen är att Ryssland lägger ned vapnen, lämnar Ukraina helt och ställs inför rätta för krigsbrott.
Läsaren uppskattar inte svaret. Hen tycker att det är orealistiskt att be Putin dra sig tillbaka.
Så är det med opinionsbildning. Inte ens när man skriver att vatten är vått kan man räkna med att alla håller med. Och replikskiften, i olika former, är en del av vardagen som politisk redaktör.
Gott så. Ledarjournalistik syftar ju till att väcka debatt – gärna livlig. Så skapas förändring. Opinionsbildare bör inte förvänta sig stillsam lovsång.
Efter över trettio år i branschen är jag också van vid det mesta - inklusive att vissa missnöjda meningsmotståndare hellre klagar hos min chef än vänder sig direkt till mig.
Men att en högskola har så lågt i tak att man vill sätta munkavle på ledarredaktionen, efter att jag i sak har kritiserat en forskares kontroversiella utspel om Ukraina, får mig att höja på ögonbrynen.
I ett öppet brev på Högskolan i Halmstads ber professor Måns Svensson min chef agera eftersom vi inte bör "acceptera att landets ledarsidor används som hävstänger för näthat mot forskare vars analyser inte stämmer med den egna agendan"
Motreaktionerna har blivit skarpa.
"En påtryckning, en begränsning, ett försök att begränsa den publicistiska verksamheten"
Så bedömer yttrandefrihetsexperten Nils Funcke Högskolans agerande.
Han håller med en lång rad kollegor i mediebranschen, som de senaste dagarna riktat kritik mot Högskolans angrepp på pressfriheten.
– Det är klart att det är en direkt uppmaning till publicisterna att hålla igen, att man inte kan kritisera forskningen för det kan användas på ett sätt som upprör och kan leda till hatiska uttryck. Så långt får man absolut inte sträcka sig och att en myndighet gör det där är direkt otillåtet och olämpligt, säger Nils Funcke.
Ledningen för Högskolan håller inte med. Visserligen säger man sig vilja värna pressfriheten. Men samtidigt upprepar rektorn de anklagelser Måns Svenssons har riktat mot HN.
Intrycket blir att ledningen varken har förstått vilket övertramp som skett i högskolans namn – eller har satt sig in i den omfattande debatten om Frida Strannes kontroversiella förklaring till kriget i Ukraina - det vill säga att hon skyller Putins brott på USA och Nato.
För att vidga vyerna kan jag dock tipsa Högskolan om att läsa: "Tolv myter om Rysslands krig i Ukraina avslöjade" som den svenska representationen publicerat på EU-kommissionens hemsida. Kanske kan det bidra till förståelsen av den sakliga kritik som har förts fram i etablerade medier som Expressen, SVT, GP och Svenska Dagbladet.
På andra plattformar kan hat och hot spridas. På ledarsidan har vi, vid flera tillfällen, påtalat att detta är ett allvarligt problem som skadar demokratin.
Oron att väcka troll och skrivbordskrigare får dock aldrig bli ett skäl att lägga munkavle på sig själv – eller att ställa krav på att uppseendeväckade partsinlagor från opinionsbildare ska bemötas med tystnad. Att dalta med författaren bara för att de är verksamma inom akademin är inte att visa respekt. Det vore att krypa för myndigheter.
För en politisk redaktör duger det inte att ligga på knä. Då gör man inte sitt jobb. Därför kommer jag att fortsätta försvara en vass och livlig debatt - och bidra till densamma.
På HN:s ledarsida ger vi plats åt flera gästkrönikörer av annan politisk färg. Och repliker på våra ledare välkomnas varmt - och publiceras regelmässigt på Debatt- och insändarsidan. Den rutinen är inte främmande för Högskolan i Halmstad, som har besvarat andra kritiska bokrecensioner på det viset. Det gör Högskolans senaste utspel desto mer förvånande.
Jag kan bara hoppas att den debatt som uppstått leder till att ledningen kommer till insikt om klavertrampet.
