Ledare
Kärnkraftsdramatiken var stor för nio år sedan. Tyvärr är minnet är kort hos många. Det blir oerhört tydligt i den pågående debatten om ny kärnkraft, exempelvis i dagens insändare av Erik Hellsborn (SD).
Utgången var nämligen varken ett direkt resultat av Miljöpartiets fel - eller förtjänst beroende på hur man ser på saken.
Eftersom även en rad läsare har hört av sig med felaktig historieskrivning, låt mig påminna om vad som sades när besluten om nedläggningar fattades.
När Vattenfall i maj kom med sitt första besked om att låta avveckla två reaktorer på Ringhals, fem år i förtid, var beskedet från ägaren tydligt. Det gjordes av affärsmässiga skäl.
Redan då uppstod en diskussion, där kritiker skyllde på höjningen effektskatten, som skulle komma senare samma höst. Vattenfalls vd Magnus Hall förnekade dock detta i en SvD-intervju:
”Vi hade fått göra det i alla fall. Jag förstår att det har uppstått ett missförstånd här, men skattehöjningen var inte droppen som fick bägaren att rinna över. Att skatten går från 6 till 7 öre avgör inte vårt beslut” (Svd Näringsliv, 2/5-15)
Historiskt låga elpriser och krävande investeringar, bland annat för att uppgradera säkerheten, var av avgörande betydelse för nedläggningsbesluten. Men det fanns fler hinder för fortsatt drift. Som korrosionsproblematiken på Ringshals 2:s bottenplatta.
”Ringhals 2 går inte att driva vidare, oavsett hur stora investeringar som läggs på reaktorn. Vi kommer inte åt att inspektera överallt eftersom det står strukturer på bottenplattan. Därför finns det tekniska begränsningar som inte går att lösa med pengar. Så enkelt är det, förklarade vd:n Björn Linde i en GP-intervju 17/5-19.
Trots detta har politiker från flera partier även påstått att nedlagda reaktorer på Ringhals skulle kunna återstartas. Det är omöjligt, enligt Ringhals. Ändå upprepas lögnerna. Det är sorgligt. Blir det fler reaktorer på Ringhals igen, små eller stora, så blir det fråga om helt nya. Inget annat.
