Visst finns anledning till vaksamhet. Under min livstid har samhället vänts upp och ner. Vi vet ännu inte vilken påverkan den konstanta uppkopplingen kommer att ha på människan, men redan nu haglar larmen: Dagens unga klarar inte att läsa en längre text. De vet inte hur man skickar snigelpost, inte heller hur man använder en papperskarta eller ett lexikon. De vet inte hur man skriver skrivstil – bristande finmotorik gör att de knappt kan hålla i en penna. I framtiden kommer de inte behöva tänka alls, för AI kommer att tänka åt dem. Dystopiskt, tycker vi genast.
Tillåt mig nu att nyansera debatten något. Säg att dagens ungdom faktiskt är helt kass på allt det där. Är det nödvändigtvis ett problem? Vi glömmer att det inte bara är individerna i ett samhälle som förändras – omvärlden förändras också. Att en tonåring inte vet var frimärket ska sitta är inte konstigare än att jag inte vet hur man faxar: Det har aldrig behövts.
Våra förfäder hade förfasats över vad gemene svensk idag inte kan. Prata tyska, till exempel. Hitta i Bibeln. Vi är ovana vid tungt kroppsarbete, orkar inte gå så långt och vet knappt hur vi skulle göra upp eld eller flå en fisk om vi behövde. Helt värdelösa skulle vi vara i förfäders ögon, även om vi förklarade att engelska varit dominerande språk i åttio år, och att de flesta av oss har jobb som inte kräver fysiskt arbete alls. Vi kan andra saker. Typ köra bil och använda tvättmaskin.
Dagens unga kanske inte kan läsa en lång text, men de vet exakt hur de ska använda digitala verktyg för att få massor av texter sammanfattade för sig jättesnabbt. De kan inte all information utantill, men de vet var de hittar den. De sitter på styrkor som äldre saknar: De lär sig engelska tidigare, blir exponerade för en större del av världen, och är skarpare i sin källkritik. Kanske saknar de den sociala kompetens som behövs för att gå i kyrkan, men de vet hur de ska föra sig i de digitala rummen (och hur man ansluter till ett Zoom-möte).
Det hör lite till att vi förfäras över ungdomens förfall, och därmed vill bygga korthus av lagstiftning för att stoppa det. Förr störde man sig på att unga drällde på stan, nu stör man sig på att de sitter hemma. Visst finns skäl till oro över skärmsamhället, men vi ska nog vara måttligt förfärade över att Generation Z hade varit hjälplösa 1995. De kommer att vara superbra på att leva i 2045. Den som klarar sig bäst i naturen är den som anpassar sig, så kanske bör vi inte döma andra generationer efter egna måttstockar. Samhällsutvecklingen går inte att stoppa - framtidens unga kommer oundvikligen leva i ett skärmsamhälle. Fokus bör ligga på hur vi fostrar sundare skärmhjärnor.
