Kraven är i dag inte bara högt ställda när information ska utbytas mellan myndigheter, utan även inom myndigheter. På Skatteverket finns tre avdelningar, som alla jobbar med dessa frågor på olika sätt: en med folkbokföring, en andra med id-kort och en tredje med brottsbekämpning, men mellan dessa finns täta skott.
Som det ser ut idag kan uppgifter endast utbytas i fall där det inte råder några tvivel om att fel har begåtts. Detta leder inte bara till svårigheter att komma åt fusk för Skatteverket utan för alla myndigheter, regioner och kommuner som förlitar sig på Skatteverkets databaser.
I den extra ändringsbudgeten som har lagts med anledning av coronaviruset, har dock flera ändringar smugit sig in, som ska träda i kraft den 1 juni.
Arsenalen är tänkt att användas mot brott som kan begås genom falsk folkbokföring och falska identiteter. Det kan handla om välfärdsbrottslighet och grov ekonomisk brottslighet.
Varför har problemet inte lösts tidigare, kan man fråga sig. Politisk saktfärdighet är ett skäl. Få har intresserat sig för frågor om folkbokföring, vilket inte minst återspeglas i det systematiska utnyttjande som avslöjats kring systemet med samordningsnummer för personer som lever och verkar i Sverige utan att vara folkbokförda här. Dessa har delats ut utan krav på att personer ska kunna styrka sin identitet, och har kunnat utnyttjas av gränsöverskridande brottslighet, som exempelvis de internationella stöldligor som numera står för hälften av alla villainbrott.
Ett annat skäl är personlig integritet. Det kan handla om känsliga personuppgifter, som är belagda med sekretess, som rutinmässigt framöver ska kunna utbytas mellan Skatteverkets avdelningar för folkbokföring och brottsbekämpning. Flera instanser var av den anledningen kritiska när förslaget var ute på remiss.
Avvägningar måste göras, men återigen har regeringen hastat igenom beredningen. Efter många ändringar och invändningar tillfrågades endast fyra instanser i en andra remissrunda. Dessutom fick de bara en vecka på sig att inkomma med sina svar.
Smidigare informationsutbyte är angeläget, men regeringens hantering av processen inger knappast förtroende. Att det nu handlar om svåra avvägningar, med skydd för personlig integritet å ena sidan, och brottsbekämpning å den andra, gör knappast den slarviga hanteringen mindre besvärande.
