Snart skakar han galler igen – den halländske pedofilen som frigavs villkorligt, och snart begick nya brott.
– Min uppfattning är att straffet för det han nu åtalas för är ett flerårigt fängelsestraff, säger åklagare Ann-Christin Claesson till HN.
Det är dock till föga tröst för de barn som utsatts. Det samhälle som borde skydda dem så långt det bara går, har fallerat på grund av ett svajigt regelverk. En person som misskött sig under fängelsetiden, och bedöms löpa stor risk att återfalla, borde inte friges villkorligt.
Visserligen ingick sexualbrottsbehandling i den övervakningen som Frivården skulle ge. Men eftersom mannen uppenbarligen har svarat dåligt på terapin, och tycks sakna självinsikt, borde kanske en nyare metod ha prövats? Svenska forskningsstudier har visat att medicinsk behandling kan vara ett funktionellt komplement.
- Det är det som har absolut bäst effekt. Deltagarna sa saker som att de plötsligt förstod att barn bara är barn och inte sexuella objekt. Hälften uppgav efter tio veckor att attraktionen till barn försvunnit. Det är otroliga siffror. Vi behöver kunna erbjuda både terapi och läkemedel. Men ju högre risk att begå brott, desto viktigare att de får läkemedel också, berättade Christoffer Rahm, forskare vid Karolinska Institutet, i en intervju i GP i slutet av förra året.
Riksdagspolitiker från Kristdemokraterna som Moderaterna har vid flera tillfällen lyft frågan om att frivillig kemisk kastrering borde ingå i behandlingen av pedofiler.
Än så länge ingår dock inte farmakologisk behandling i Kriminalvårdens behandlingsarbete för sexualbrottslingar. Och ingen kan tvingas underkasta sig medicinsk behandling. Men kanske kunde metoden prövas i större utsträckning, eftersom forskningen visar på goda resultat?
– Det är inget vi motionerat om. Men tycker professionen att det ska finnas med som verktyg i behandlingslådan, vore det rimligt. Men läkemedelsbehandling måste förstås vara frivillig, resonerar Jenny Håkansson, tidigare ordförande i Centerkvinnorna i Halland.
Tvång för tankarna till en mörkare tid i svensk historia, med steriliseringar och liknande. Ingen vill tillbaka dit. Däremot finns skäl att ytterligare skärpa hanteringen av grova sexualbrott.
– I vissa fall har vi för låga straff, trots att lagen skärpts. Det skulle behövas specialåklagare i varje region. Vidare bör sexualbrott, som har sådan oerhörd påverkan på människors liv, inte kunna preskriberas, säger Jenny Håkansson.
Att arbetet med att bekämpa och förhindra sexualbrott mot barn måste skärpas, är pedofilfallet i Halland en sorglig påminnelse om. En sexualbrottsling vars olämpliga beteende var en säkerhetsrisk på anstalten borde ha suttit strafftiden ut.
