Klokt att rusta mot kriget på nätet

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Försvarsminister Peter Hultqvist, S, sa under måndagen att Sverige tar stegen mot att gå med i Stratcom, försvarsalliansen Natos center för strategisk kommunikation.

Centrets uppdrag är att analysera information på internet och främst sociala medier, där mycket desinformation och propaganda i dag förekommer.

Mediers trovärdighet ifrågasätts, andra vinklingar av händelser och myter sprids. I en tid där källkritik inte är första prioritet är det lätt att dessa myter tas för sanning. Och den som lyckas att sätta bilden av vad som är sanning har också halva slaget vunnet genom att på så sätt ha opinionen med sig.

Centret är placerat i Lettland. Det är inte en slump. Lettland har gräns mot Ryssland, och har därmed propagandan i sin omedelbara närhet. Ryssland har också varit fokus för centrets verksamhet.

ANNONS

Andra aktörer, som Islamiska staten, har också granskats men det är rimligt att Ryssland legat i fokus eftersom att det är den aktör som är ett mest omedelbart hot mot Natoländerna. Dagens Nyheter har skrivit om hur 250 personer arbetar heltid med att sprida propaganda, vilket bara är ett exempel på hur verkligt det ryska informationskriget är.

I samband med kriget i Ukraina har Ryssland visat prov på detta när osanningar om vad som pågår i Ukraina har spridits, och i vissa fall till och med återgivits av svenska medier. Det visar på vilken naiv syn vi har på detta i Sverige.

Sverige hade förvisso under kalla kriget en beredskap och aktivitet för att hålla propagandan under uppsikt och fram till 2008 ägnade sig Styrelsen för psykologiskt försvar åt detta. I takt med att försvaret bantades försvann också större delen av dess verksamhet.

”Sverige har en stor förbättringspotential på det området” sade försvarsministern. Det är en klok och ganska uppenbar slutsats. Likaså borde det vara självklart att inte bara överväga Stratcom utan göra verklighet av ett närmare arbete.

När Sverige nu ser ut att inte bara öva med Nato och delta i Nato-ledda utlandsuppdrag utan också kompetensutveckla om den nya tidens krigföring med Nato, är det då inte dags att sluta hymla? Är det inte också dags att ta ordentligt i frågan om svenskt Natomedlemskap?

ANNONS
ANNONS