Hade John Grays bästsäljare “Män är från Mars, kvinnor är från Venus” från 1992 kommit idag hade den snarare fått gå under titeln “Män är från Sjöbo, kvinnor är från Södermalm”.
Tendenserna är inte nya – fruktan inför en vänstersväng var trots allt ett frekvent argument mot kvinnlig rösträtt redan för hundra år sedan. I den unga generationen är man dock mer delade än någonsin. Man skiljer sig i sociala frågor, såsom den om feminism. Antagligen är det ingen slump att unga män i Sverige är första generationen vars inställning till kvinnor är mer negativ än sina pappors. Invandringens fel, säger många. Könspolariseringen är dock en global trend, med många intressanta exempel, såsom Polen och Sydkorea.
Att det verkar vara en form av motreaktion på progressiva värden går inte att komma ifrån. Man kan ana en manlig idé om ett nollsummespel, där kvinnors rättigheter bara kan uppnås på bekostnad av männens. Visst kan det vara så att en del är bittra över att man numera inte får göra olämpliga skämt i lugn och ro, eller att man riskerar att bli av med jobbet om man tafsar på kvinnliga kollegor.
Jag vill dock tro bättre än så om männen. Den feministiska u-svängen kan inte bara bero på missunnsamhet och internaliserade övertygelser om sin egen överlägsenhet. Det måste vara något annat som gör att unga män och kvinnor verkar leva i helt olika världar.
Som att… ja, unga män och kvinnor faktiskt lever i helt olika världar.
När min farfars far växte upp läste han samma dagstidning som sina systrar. När min morfar var student lyssnade han på samma radio som min mormor. När min mamma var ung tittade hon på samma begränsade utbud av TV-kanaler som mina morbröder.
När jag 2024 öppnar min telefon för att ta del av vad omvärlden har att berätta möts jag av ett flöde som är skräddarsytt för just mig – och min bror av ett som är gjort för just honom.
Nästan, i alla fall. Algoritmerna får lite hjälp på traven i sin anpassning. De vet ju redan att jag är kvinna i tjugoårsåldern, vilket betyder att jag vill titta på läppstift, iskaffe och feminism. Min tonåriga bror, å andra sidan, borde såklart vilja titta på styrketräning, militärhistoria, och mild högerextremism. Boxningskillar som berättar hur man blir en “alpha male”, och psykologer som förklarar varför traditionella könsroller finns i vårt DNA och predikar fördelarna med en diet baserad på enbart kött.
Och så börjar det. Vilket innehåll vi konsumerar konstrueras innan vi ens börjat använda apparna. Det gäller inte bara plattformar för ungdomar. En stor del av internet är upplagt på liknande vis. Innehållet är skapat i syfte att dra oss allt djupare ner i kaninhålet. Det fungerar – men Alice hamnar i ett helt annat underland än Alex.
Till stor del formas våra politiska åsikter inte av vart vi vill, utan hur vi ser på vår omvärld. Framgången för partier som Sverigedemokraterna är nog inte bara en produkt av konstruktiv politikutveckling, utan resultatet av en uppmålad världsbild som väljare delar och känner sig bekväma med. När någon inleder med en verklighetsskildring som får dig att vilja utbrista, “Ja, precis så är det!”, är du rimligtvis mer benägen att stödja de åtgärder som presenteras därnäst.
Det är nästan som att Sverigedemokraterna haft detta i åtanke när man byggt en kampanj på att visa invandrare som beter sig illa. Varje gång du ser en invandrare bete sig illa växer nämligen chansen att du ska vara den som säger “Ja, precis så är det!” nästa gång Sverigedemokraterna konstaterar att invandrarna är roten till alla samhällets problem. Snart kommer du utan att tveka gå med på att vi ska skicka hem allihop. För de beter sig ju faktiskt illa. Du ser det hela tiden. Alla som inte ser det är blinda och vägrar öppna ögonen för hur världen egentligen är.
Och hur världen egentligen är – ja, det beror i allt högre grad på om du frågar en man eller en kvinna.
