Sedan i torsdags och till och med söndag håller Moderaterna stämma i Karlstad under parollen ”Sverige kan mer”. Stämman är den första ordinarie stämma som Anna Kinberg Batra leder partiet.
Extrastämman i vintras handlade bara om att just välja Kinberg Batra. Stämman är chansen för M att gå ur rollen som bittert trött ex-regeringsparti till ett hungrigt oppositionsparti. Fler motioner än på tiotals år har lagts fram, så nog finns förutsättningarna för den typen av politikutveckling.
Det var en lugn men ändå vass partiledare som inledningstalade i torsdags, trots att en mätning från SVT/Sifo den 7/10 visade att moderatväljarna har högre förtroende för Annie Lööf än just Kinberg Batra. Men på stämman är det inte väljarna som ska vinnas, utan partimedlemmarna, och dessa fick hon be om ordet flera gånger innan de slutade applådera inför talet.
Moderaterna är inte som andra partier, det är inte en folkrörelse och drivs mer som ett företag. När Vd:n inte längre genererar vinst till det gemensamma bolaget får hen gå och en ny affärsstrategi tas. Kinberg Batra hade därför inga egentliga skäl att vara orolig när stämman öppnades.
Att Kristdemokraterna valde att utan plan för vad som ske härnäst riva upp decemberöverenskommelsen har från många håll framställts som att Kinberg Batras största utmaning på stämman försvunnit. Nu behöver hon inte längre baxa igenom lojalitet till överenskommelsen i partiet vid stämman.
Men det hade nog egentligen inte varit ett problem, trots Kinberg Batras svaga prestation i ledarskap än så länge och Moderaternas idéfattighet.
Riksdagsmannen Finn Bengtsson från Östergötland har obstruerat mot decemberöverenskommelsen och fortsätter kampanja för en gemensam alliansbudget redan nu. Faktum är dock att vid de allra flesta länsförbundsstämmor som hållits har decemberöverenskommelsen stått sig. För det var så ledningen ville ha det.
Men kanske skulle det gamla bolaget må bra av en öppen och rak debatt i sann folkrörelseanda?
Utan den flera timmar långa debatten om det känsliga NATO-medlemskapet hade exempelvis inte festen på centerstämman varit lika trevlig. Det vore lämpligt om stämmorna inte bara var forum för slogans, även om ”Sverige kan mer” är en väldigt bra sådan.
Under lördagen ska förslaget från partistyrelsen om en ny migrations- och integrationspolitik debatteras och där finns utrymme för debatt.
Den ena debatten är given då Moderata Ungdomsförbundet högljutt tagit striden för att hålla fast vid dagens ordning med att de som beviljas uppehållstillstånd beviljas permanenta sådana. Partistyrelsens förslag är att dessa ska vara tillfälliga, och så länge ingen annan bara ungdomsförbundet obstruerar kommer detta att antas.
Den andra är en större principiell debatt. Ska Moderaterna ha en politik för ett öppet Sverige och därmed lösningarna på problemen som finns?
Ska Moderaterna ha en politik som stänger Sverige och på så sätt smita från att lösa problemen som finns med arbetsmarknad och bostadsmarknad. Icke- fungerande system som inte bara ställer till integrationen utan också ungas inträde i vuxenlivet.
Det vore lämpligt om delegaterna på stämman såg till att debattera rejält, sätta sig på tvären och att stöta och blöta alla beslut ett extra varv. För inget ger beslut legitimitet som ett ordentligt förarbete.
Moderaterna har framöver inte råd med diskussioner om icke-förankrade beslut och ursäkter om politikutveckling och förnyelse när svar på svåra frågor saknas.
Alliansen har verkligen inte heller råd med att Moderaterna är för upptagna med det interna för att klara av att vara grunden i Alliansen.
