Lagom till sommarlovet blev den första säsongen av det danska realityprogrammet “Sex dage till zen” (Mobilfri i sex dagar) tillgängligt i Sverige. Ett slags Wild kids där en grupp skärmberoende ungdomar ska ”leva nära naturen” utan sina mobiltelefoner. De är friska och vackra på utsidan, trasiga på insidan.
De första avsnitten får en att vilja slita hjärtat ur kroppen. En tjej får en panikångestattack när hon ska lära sig meditera eftersom hon inte vet hur man slappnar av. En annan bryter ihop totalt när deltagarna ska göra en liten lerskulptur eftersom den inte blir fin nog. Hon är van att visa upp allt hon gör på sociala medier. En av deltagarna minns inte senast han sov en hel natt.
Tajmingen för att släppa programmet är perfekt. Juni, juli och augusti är månaderna när sociala medier-flöden svämmar över av den slags content som får såväl barn och tonåringar som vuxna att bli missnöjda med sin egen semester.
Det vilar ett tungt ok på alla föräldrars axlar för att hjälpa sina barn att begränsa exponeringen av Bianca Ingrossos silikonbröst, elaka motspelare i Fortnite och den skrytiga tjejen i 8C:s uppdateringar från ett lyxhotell på Mallorca. Men det gäller också oss vuxna, som förstör våra egna semestrar genom att bli avundsjuka på kollegans gulliga sommarhus eller ledsna över att barnets andra förälder har råd att ta med dem på en lyxig resa.
Resultatet av “experimentet” i “Sex dage till zen” visar att det inte finns något snabbspår till att bli fri. Fyra månader efter att inspelningen avslutades berättar en av deltagarna att hon har tagit bort alla sociala medier från sin telefon, men fortfarande känner sug efter att använda dem. Tjejen som bröt ihop över att hon inte kan skapa utan att prestera har fortsatt lägga ut sexiga selfies på Instagram, men mer sällan än tidigare. En av de killarna har återigen fastnat i ett beroende, men försöker ta sig ur det genom att promenera i skogen regelbundet.
Att ta ifrån barn i låg- och mellanstadieåldern telefonen helt och hållet på semestern är faktiskt helt okej. För tonåringar vore det dock närmast ett övergrepp, eftersom det hindrar dem från att hålla kontakten med vänner och eventuell annan familj. Däremot borde det inte vara en omöjlighet att komma överens om begränsningar i användandet.
Att hela familjen hjälps åt med skärmavvänjning i sommar är helt nödvändigt för att barnen ska vara förberedda inför det kommande läsåret. Regeringens beslut om en helt mobilfri grundskola har redan införts i många kommuner. Inom ett år lär det gälla på alla svenska skolor. Därför är det tur att lärare nu kommer att få ökade befogenheter att vidta åtgärder för att hjälpa barn som inte klarar av att hålla sig borta från sina telefoner.
Det finns dock människor som lever efter 2010-talsdevisen “det är inte skärmarna som är problemet, utan vad de används till”. När regeringen presenterade sitt första förslag om att fasa ut skärmarna ur skolan skrev tidigare socialministern Annika Strandhäll (S), som så ofta, ett jätteargt inlägg på X (tidigare Twitter): “Digitaliseringsexprimentet?!?! Jo för framtiden kommer ju bli mindre digital?!”.
Om ett före detta statsråd inte klarar av att uttrycka ilska och frustration på ett annat sätt än att använda fyra skiljetecken på raken, hur ska då … Vi stannar där. Lägger bort mobilen en stund. Annars finns det risk att du skickar vidare den här texten till dina barn som svarar något otrevligt. Sedan börjar ni bråka på sms och så är Projekt Skärmavvänjning förstört redan innan det hunnit börja.
