På väg tillbaka från årets Almedalsvecka, fylld av intryck, diskussioner och nya kontakter.
En mycket stor del av Riksdagens ledamöter avslutar riksdagsåret med några dagar i Visby. Mer än 2000 seminarier och andra aktiviteter finns i programmet och många ledamöter deltar i flera om dagen, för att diskutera allt från bostäder till universitet och civilsamhällets möjligheter.
Men framför allt så minglas det. Minglandet har upphöjts till skön konst och logistiken är en utmaning – hur hinna med så många som möjligt under en kväll?
Icke desto mindre, betydelsen ska kanske inte underskattas. Det är få tillfällen där det är så lätt att få en möjlighet att tala med personer man inte träffar annars eller ens kommer i kontakt med i vanliga fall.
Den gröna omställningens många olika aspekter talas det om i vart och vartannat seminarium. Det är förstås uppmuntrande
För egen del deltog jag bland annat i ett seminarium om utmaningarna med att få tillräckligt med arbetskraft till de stora satsningarna i norra Sverige. Kompetensföretagen, det vill säga de vi kallade bemanningsföretag tidigare, kan ha en nyckelroll i sammanhanget med möjligheter att förmedla eftersökt arbetskraft inom många olika områden. Samtidigt finns det utmaningar med bostadsbrist och annan struktur. Helst vill man ju att människor ska flytta till Norrland för att arbeta – inte minst för att skatteintäkter då hamnar hos de kommuner som är berörda och som förväntas erbjuda service i form av skolor, vårdcentraler och annan omsorg.
Begreppet ”fly-in, fly-out” används om arbetstagare och konsulter som pendlar från avlägsna platser, som Varberg eller Falkenberg, eller kanske ännu längre bort. Det är egentligen inte bra för någon, annat än för kortare tid. Flygresor orsakar utsläpp och att bo på någon annan plats innebär ju att skatten hamnar där.
Så den stora utmaningen är att skapa en attraktiv bild av kommunerna och städerna i norra Sverige, med alla de fördelar som de kan ha. Sen handlar det förstås om möjligheten att hitta inte bara ett utan två jobb och en bostad som känns.
Ett helt annat seminarium handlade om civilsamhällets möjligheter till en bättre finansiering. Många organisationer kämpar med en angelägen verksamhet och små möjligheter att öka intäkterna. Här finns skillnader mellan de politiska partierna. Medan vi i Miljöpartiet ser positivt på en statlig delfinansiering för att säkerställa att även mindre bemedlade grupper kan göra sina röster hörda, ser andra partier hellre en öka privat finansiering.
För egen del tänker jag att regeringsformens inledande stycke om att den svenska folkstyrelsen vilar på en fri åsiktsbildning innebär att det också måste finnas möjligheter för alla att ta till sig de kunskaper och information som krävs för att kunna forma sina val – det kan innebära att ett visst stöd från det allmänna är både rimligt och nödvändigt. Sen ska såklart inte människors vilja att bidra till civilsamhällets organisationer hindras heller.
Och vad innebär då Almedalen för Halland, som en riksdagsledamot från regionen kan ta med sig hem? Ja, det är bland annat nya kunskaper om energigemenskaper, alltså möjligheter att bygga solcellsanläggningar tillsammans, om betydelsen av Fehmarn bält-förbindelsen när den blir klar, och kanske om möjligheterna att få ett större kulturutbud i våra kommuner.
