Ditt land är utsatt för ett brutalt erövringskrig. Du gör motstånd. Men du tvingas samtidigt göra affärer med dem som fördriver, våldtar, torterar, mördar dina landsmän. Det är nämligen villkoret för att du ska få hjälp till ditt försvar.
Så ser verkligheten ut för Ukrainas ledning. Efter februari 2022 har EU kraftigt minskat sina köp av rysk olja och gas. Men köpen har inte upphört helt och en del av transporterna går i ledningar över ukrainskt territorium.
I den ukrainska debatten råder delade meningar om saken. Den principfasta hållningen är att all rysk handel måste stoppas. Den pragmatiska inställningen är att väga plus och minus, och konstatera att man har mer att förlora än att vinna på en stenhård linje. Det är viktigt att stå på god fot med EU och det som passerar ukrainskt territorium är bara en liten del av den ryska energihandeln.
Det hela är heller inte tänkt att pågå på obestämd tid. Transitavtalet för naturgas löper ut i år och lär inte förnyas. När det gäller oljan har EU beslutat att fasa ut allt ryskt som är kvar.
EU:s köpstopp av rysk olja som transporteras över havet är en av de hårdaste smällarna mot Rysslands ekonomi. Unionen har samtidigt gett undantag för import av olja via ledning med argumentet att vissa länder behöver mer tid för omställning.
Sedan 2022 har Bulgarien, Tyskland och Polen slutat köpa rysk ledningsolja helt. Tjeckien har satt sluttiden till mitten av nästa år. De vill inte befatta sig med olja som luktar blod.
Regeringarna i Ungern och Slovakien har däremot inga sådana betänkligheter. Oljeledningen ”Druzjba 2” som går över ukrainskt territorium korsar EU:s gräns i Ungern. 70 procent av Ungerns olja kommer den vägen. Samma sak gäller Slovakien som är beroende av ungerska statskontrollerade raffinaderier. Ungern har också, tvärtemot villkoren i EU:s undantag, ökat sin ryska oljeimport.
Under sommaren har Ukraina stökat till detta upplägg genom att införa sanktioner mot den ryska oljejätten Lukoil. Druzjba är nu stängd för dess olja, dock inte för andra ryska oljeexportörer. Den ukrainska regeringen berättar inte varför den valt att klämma åt just Lukoil. Förklaringen kan vara att ukrainarna vet något om dess särskilda roll i oljehandeln med Ungern. Det kan vara sådant som icke-offentliga men här och där omskrivna rabatter som ger Ungerns regering ekonomiskt-politiskt manöverutrymme och Ryssland ett påverkansverktyg mot sin bundsförvant i EU.
Ukraina anser uppenbarligen också att det gör gemensam sak med EU vars tunga beslutsfattare börjar få nog av Viktor Orbáns friåkning och samkväm med Putin. Det senaste tilltaget som framkallat starka reaktioner i Europas huvudstäder är Ungerns inreselättnader för ryska arbetsinvandrare i en tid då EU skärpt visumreglerna gentemot Ryssland av säkerhetsskäl.
Ungern drar alla fördelar av att tillhöra EU men bildar samtidigt allianser med dess fiender, motarbetar unionens värden och kräver ständig särbehandling, gärna med hjälp av utpressning. EU-systemet är dåligt rustat för att hantera sådana medlemsländer. Ukrainas skruvande på oljekranen är därför en välbehövlig påminnelse till Ungern om att det är bäst att spela enligt civiliserade spelregler.
