Dansbandsbranschen känner sig vid tillfällen förfördelade. Det kan handla om att musikgenren spelas alldeles för lite i radio, eller som nu att momsen på danskvällar är för hög i jämförelse med andra kulturarrangemang.
Jag kan ha sympati för båda.
Nu har flera dansbandsmedlemmar och arrangörer höjt rösten för den så kallade dansbandsmomsen. Enkelt förklarat handlar det om vad det är för typ av arrangemang som styr vilken momssats det skall vara. Om Arvingarna bjuder upp till en danskväll skall det vara 25 procent moms. Om samma grupp dagen efter och på samma ställe har en krogshow med sittande publik, då är det endast sex procent moms som gäller. Konsekvensen, menar branschen, är att entrépengen till danskvällen blir för hög – något som slår mot besökarna som tvingas betala dyra biljetter. Det är ren och skär diskriminering, hävdar företrädare för dansbandsbranschen och kallar momsen för ”straffskatt”.
Dansband är en viktig del av den svenska musikmångfalden och en självklar del av det svenska musikarvet som förtjänar både uppmärksamhet och sjysta ekonomiska villkor. Det finns få musiker som sliter lika hårt som dansbandsmusiker. Inte sällan har banden en bra bit över 100 spelningar om året, från längst uppe i norr till Ystad i söder. Många mil i buss blir det och många timmar går åt för att plocka upp och ner instrument. De mest erfarna och mest framgångsrika banden är inga undantag, men uppenbarligen väljer de med glädje det livet framför ett mer stillsamt. Årets vokalist, utsedd under dansbandsveckan i Malung, Kenny Samuelsson från Streaplers, berättade nyligen i TV4 hur han och kompisarna i bandet år efter år längtar efter att få träffa sin publik på spelningar runt om i Norden.
Dansband och dansbandsgenren har upplevt flera kriser de senaste decennierna, för att sedan resa sig igen. Senast var det pandemin, som slog stenhårt mot just dansband och möjligheten för danssugna att gå ut och dansa. Syftet med en danskväll är ju bland annat att träffas, umgås och vara nära varandra. Visst, flera dansband livestreamade och prövade andra digitala och kreativa idéer för att på något sätt upprätthålla kontakten med publiken. Men att spela upp framför en längtansfull danspublik dröjde. När andra musikgenrer kunde smygstarta efter restriktionerna på diverse stora arenor, med gott om möjlighet till att hålla avstånd, stod dansbanden kvar sist i kön.
Många dansband och arrangörer upplever nu en försiktig optimism. Arrangemanget ”en kväll i juni” lockade mängder av folk när Arvingarna, Lasse Stefanz, Blender med flera gästade Ullared. Dansbandsveckan i Malung var återigen uppe på 35 000 besökare.
På flera ställen runt om i Sverige jobbar arrangörer med konceptet att samla flera band samtidigt under några intensiva kvällar. Nämnda ”en kväll i juni” i Ullared var ett exempel, ”dansveckan på Öland” ett annat och längst uppe i norr lockade ”dansbandsveckan i Överkalix” inte bara med många band utan även med självaste midnattssolen som närmaste granne.
Jag tillhör de som tycker att bugga är en del av allmänbildningen och alla borde åtminstone försöka landa i några steg. Jag har gjort några tappra försök, men min utmaning är att jag saknar både taktkänsla och motorik. Min danslärare Monika, lade sin arm runt mig och tyckte att jag skulle avvakta innan jag hoppade på nästa kurs. Det var ett mjukt och fint sätt att säga att jag var ett hopplöst fall …
Bristande motorik och taktkänsla till trots hos mig och andra, det som heller inte skall underskattas är friskvårdsperspektivet. Att dansa är både ett kul och nyttigt sätt att ta hand om sin kropp, dessutom under uppsluppna och trevliga former. Den glädje det innebär för par, eller för singlar, att åka på dans skall heller inte underskattas.
Jag har väldigt svårt att se att likställa momssatsen på dans med övriga kulturarrangemang skulle äventyra statskassan. Därför tror jag också att kulturministern Parisa Liljestrand (m) landar frågan på ett klokt sätt.
Det är dansbandsbranschen värd.
Det är danspubliken värd.
