Miljöorganisationen Greenpeace har korat Sveriges fulaste kalhyggen. Man kallar det själva en protest mot Sveriges ohållbara skogsbruk och har därför synat kalhyggen runt om i Sverige. Topp tre återfinns i Värmland, Västerbotten och Gävleborg. Greenpeace chef säger själv till TV4:om vinnaren att ”det är inte den naturupplevelse man vill ha när man är ute och vandrar med sina hundar”. Som att skogen inte fyller något annat syfte än att vara vacker.
Självklart fyller skogen ett viktigt syfte som plats för rekreation. I och med den starka allemansrätt Sverige är skogen en viktig plats för många där man inte behöver vara skogsägare för att njuta av den. Men inte bara. Sveriges yta täcks till 69 procent av skog, samtliga pristagare i tävlingen täcks av mer skog än så. Nog hade Greenpeace istället för att raljera över vad man kallar en ohållbar skogspolitik och fula kalhyggen kunnat ta reda på varför kalhyggen ibland måste uppstå och vända blicken mot någon annan skogsdunge om synen är så anskrämlig.
I vinnarfallet, det värmländska kalhygget i Sunne som tydligen gör att det inte går att njuta av naturen längre, har kommunen som äger skogen drabbats av den förödande barkborren och därigenom tvingats ta ned träd som utgör rasrisk. Därutöver var träden hårt ansatta av väder och vind. Detta på en plats där många människor vistas just för rekreation. Dock måste även Greenpeace förstå att hela skogen alltid inte kan erbjudas var och en till vilket pris som helst. Hade Greenpeace överhuvudtaget brytt sig om en sansad debatt hade man själva kunnat surfa in på Sunne kommuns hemsida och läsa om varför delar av skogen avverkats. Man hade även kunnat läsa att man på platsen har lyckats spara mycket lövträd men det som inte ryms inom kameralinsen är tydligen inte intressant att ta upp.
Det är sällan den som önskar ströva genom skogen på sina promenader som har ansvar för den, det är skogsägaren. Den som äger skogen har ansvaret för att vi i Sverige har levande skogar som ger både de trävaror vi behöver – och de njutningsfulla skogspromenaderna Greenpeace verkar värdera allra högst. Att promenera i skogen är en förmån, men inte någonting som ger möjlighet att ställa vilka krav som helst.
Skogsbruket förtjänar att diskuteras men inte på det raljanta sätt Greenpeace gör, helt utan bakgrund och kontext till varför ett kalhygge överhuvudtaget uppstår. Skogsdebatten i Sverige präglas av en okunskap där det är skogsägare hamnar i politisk kläm. Skogen är föränderlig och så är även de metoder som används vid skogsbruk. Idag sparar man fler träd, skyddar nyckelbiotoper och förstår hur död ved kan underlätta tillvaron för insekter och fåglar. Men ingenting av detta händer om inte skogsägare tar ett aktivt ansvar.
Att låta felaktiga påståenden om skogsbruk stå oemotsagda i nationell tv blottar en helt bisarr syn på äganderätt. Sveriges starka allemansrätt ska värnas men den måste gå hand i hand med äganderätten. Utspel om Sveriges fulaste kalhyggen spär snarare på konflikten stad-land och förminskar det viktiga arbete skogsägare gör för att alla ska kunna njuta av skogen och för att vi ska kunna använda oss av en miljövänlig produkt som trä istället för plast.
