Skogen har ett starkt emotionellt värde för många människor. Självklart för den som äger och brukar den, men även för den som bara tycker om att vistas där. Skogen är också en viktig plats för biologisk mångfald och det gäller faktiskt all skog. Antingen det är en granskog, en bokskog eller en blandskog så myllrar det av liv både på och under marken. Ibland även under barken.
Likväl så har det under senare år spridits många fördomar kring svenskt skogsbruk, ofta illustrerat med föråldrade bilder ifrån gigantiska kalhyggen. Sanningen är att ett svenskt hygge idag inte är större än fyra hektar i genomsnitt. I södra Sverige är de generellt sett något mindre och i norra Sverige något större. Dessutom görs det alltid en naturvärdesbedömning innan avverkning för att ta reda på vilken hänsyn som behöver tas.
Det är därför man kan se vissa träd stå kvar även efter en större avverkning, till exempel sumpskog, trädridåer vid vattendrag, dungar av lövskog, enstaka gamla träd, högstubbar och även kvarlämnad död ved. Allt för att möjliggöra för fåglar och insekter att stanna kvar eller etablera sig. Flera arter trivs faktiskt allra bäst i resterna av en nedbrunnen, stormfälld eller slutavverkad skog.
Även om insekter och växter inte bryr sig om varför skogen har fallit så är det desto viktigare för oss människor. Skogen är nämligen en av de viktigaste råvaror som vi haft genom alla tider och den är inte mindre viktig idag. Till stor del är det skogen som bidrar till att minska behovet av ändliga och oljebaserade produkter. Att bygga hus i trä, köra fordon på biobränslen, värma bostäder med biomassa, tillverka textilier i cellulosa eller använda biokemiska produkter leder helt enkelt till minskade utsläpp av växthusgaser.
Nu är ju skogen inte bara bra på grund av alla de klimatsmarta produkterna som kan utvinnas ur den utan även för att den tar hand om koldioxiden när den bara står och växer. Den växande skogen binder kontinuerligt stora mängder kol och fungerar därmed som en levande kolsänka. Den viktigaste principen för ett hållbart skogsbruk är därför att inte ta ut mer ur skogen än vad som växer upp igen och enligt Naturvårdsverket så växer den svenska skogen i snabbare takt än vad den avverkas.
När man planterade skog i trakterna av Angryd för 60, 70, 80 år sedan hade man förstås ingen aning om den klimatutmaning som skulle drabba världen på 2000-talet, men däremot visste man att skog är något man planterar för kommande generationer. När man planterar ett träd gör man det nämligen med vetskapen om att det är någon annan som kommer att få skörda det i framtiden. Ett mer hållbart tänkande än så är faktiskt svårt att uppbringa.
