Avhopp och partibyten har duggat tätt i Varbergspolitiken. Kanske är det ett tecken i tiden. När väljarna blir rörligare och misstron ökar är det kanske logiskt att det smittar av sig på partierna.
När folkvalda sjappar kort tid efter valet – exempelvis för att deras parti agerar enligt vallöftena – blir det dock ett svek mot väljarna.
För en tid sedan vad det den före detta Moderaten Lennart Andrén – med tidigare bakgrund i Centerpartiet – som hastigt bytte hatt. Plötsligt hade han insett att SD hade bättre godis i fickan. För vem bryr sig om ideologisk övertygelse om man kan få en göttigare position hos konkurrenten?
Så långt har Stefan Stenberg inte gått – åtminstone inte än. Men han överger sina uppdrag likt en äkta dramaqueen. Och gör slut med en ursäkt av typen: Det är inte jag det är du!
”Jag tycker inte att Centern är ett borgerligt parti längre”, deklarerar han.
Kanske har han på riktigt köpt varenda rävspels-tweet från M och SD? Eller så vill han bara greppa tillfället att förolämpa partikamraterna.
Stenberg faller dock genast på eget grepp. Den alternativa borgerliga majoritet som Stenberg drömmer om finns nämligen inte.
SD kan inte klassas som ett borgerligt parti. Därför blir Stenbergs ursäkt ett slags alternativ sanning.
Men kanske borde varbergarna inte bli förvånade. Som ordförande i byggnadsnämnden utmärkte sig Stenberg inte alltid som ett under av klarsynthet. Inte nog med att vägrade ta sitt ansvar – och vägrade se vad alla såg - att Heijlska villan var riven. Under hans ledning krönte nämnden sina dumheter med att nominera den nya kopian av villan som ett exempel på ”god byggnadsvård”.
Kanske hoppades Stenberg, in i det sista, på att Centerpartiet skulle göra en Michael Bonde och bryta sitt löfte till väljarna. Istället blev det alltså tvärtom. Stenberg visade färg först efter valet.
Att politiker inte alltid spelar med helt öppna kort är förvisso inget nytt. Många HN-läsare minns säkert hur Framtid Falkenberg skapades tack vare att en skrupellös Georgia Ferris (KD) övergav den allians hon kampanjade med. Detta med en motivering som påminner om Andréns – alltså bättre utdelning för henne själv.
Lennart Andrén var ännu mer öppen med att han tyckte sig förtjäna bättre än de poster Moderaterna erbjöd honom. Uppenbarligen hade han dessutom anat varåt det barkade - eftersom han hade uppvaktat Andreas Havasi (SD) redan före valet. Ändå stod Andrén kvar på M-listan.
Att sånt dubbelspel - liksom svekfulla sidbyten och avhopp - spär på politikerföraktet är uppenbart. Det är extra bekymmersamt i en turbulent tid.
