Virus och sjukdomar kommer alltid existera, det ligger liksom i sakens natur. Men jag kan inte undgå att ställa mig den retoriska frågan: visst är det ändå så att det känns som att epidemier blivit allt vanligare? Nu är Coronaviruset (eller COVI19, som det har döpts till officiellt) på allas läppar. Från den kinesiska staden Wuhan har både viruset som spekulationer på olika sociala medier spridit sig långväga.
Som med så mycket annat så gäller det att behålla ett lugn och inte sprida hysteri. Panik kommer aldrig kunna lösa epidemier eller andra kriser som vi står inför, det borde man vara väl medveten om. Däremot så tänker jag ofta på att vi kommer kunna överkomma många hinder som kommer vår väg och bättre hantera till exempel virusutbrott - om vi samarbetar smart. Det är ingen vild gissning att jag tycker att EU bör vara en viktig del i det arbetet som Sverige borde ta rygg på och vara en del av.
Världshälsoorganisationen (WHO) utlyste i början av februari globalt nödläge om Coronaviruset. Förutom alla tragiska dödsfall så är allt som framkommit om hur Kina mörkat uppgifter kring hanteringen av virusutbrottet det som drabbar mig hårdast. Den läkare som tidigt varnade för nytt virus blev tystad och så även de journalister som delat videos och bilder på situationen i staden Wuhan, som är hårt drabbat av virusutbrottet. Att undanhålla viktig information i detta läge kan vara rent förödande och göra att arbetet mot virusspridningen hamnar långt efter.
För att klara av framtida hinder krävs det transparens och kommunikation. Det går inte att lägga locket på och tro att det går att lösa utan hjälp utifrån. Världen blir allt mindre och vi blir mer beroende av varandra när sådant som virus sprids snabbare än någonsin över landsgränser. Det är fantastiskt hur vi kan resa till jordens alla hörn och se hur utvecklingen har gått framåt. Tack vare sociala medier behöver vi inte ens ta oss ur soffan för att ta del av informationen från andra länder. Med virusutbrott blev det tydligt vilken makt sociala medier har i informationsspridningen. Detta är givetvis inte enkom positivt. Hur mycket vi än behöver informationsspridning så måste vi också ställa oss frågan hur vi beter oss. Det är ingen tillfällighet att jag slutade med Twitter med tanke på den stämning som rår. Alla dessa lögner och rasistiska attacker som sprids mot människor med en asiatisk bakgrund är helt enkelt oacceptabelt.
Det är inte första eller sista gången som vi kommer se en epidemi som vi gör just nu. Därför är det viktigt att vi är förberedda och bra på att fråga våra vänner om hjälp. Ensam är inte stark.
