Svar
på ”Grön omställning - en bluff?”
Ja, varför vill vi inte spara på jordens resurser? Kan det vara en fas i sorgearbetet – att förneka att det är så illa? Vi orkar kanske inte ta in att våra barnbarn skulle leva med ännu fler översvämningar och bränder än vi.
I chocken över smältande glaciärer och fåglar som faller döda ner, är det ju mänskligt att slå ifrån sig, precis som om du får ett annat sorgebud.
Men en frisk sorg, som får ta plats, leder också till en nyorientering. Jag får acceptera att livet på jorden har skadats och utifrån det hitta nya sätt att hantera tillvaron. Vi kan inte längre leva över våra tillgångar; livet blir annorlunda, men det kanske inte behöver bli sämre.
Om vi tar tag i det lilla vi kan, var och en, så finns det faktiskt hopp.
Vi får det hopp vi förtjänar