Jag läste i morse en artikel i Dagens Industri och fann i skrift det jag under nästan ett helt liv tänkt på sett så många dåliga exempel på både i offentlig förvaltning och inom näringslivet.
”Ska vi ha innovation och utveckling så måste man våga ta risker och kunna ta tillvara idéerna hos personalen”, säger forskaren Louise Bringselius. Detaljstyrning, pekpinnar och krångliga administrativa system håller på att urholka tilliten på svenska företag och organisationer. ”Sverige har historiskt varit ett föregångsland, vi har värnat relationer, samarbete och prestigelös lyhördhet mellan olika nivåer. Digitaliseringen har också gjort det möjligt att kontrollera medarbetare på ett nytt sätt. Och vi har ett hårdare medieklimat där man straffas hårt för minsta fel, och vågar man inte ta risker är det svårt att visa tillit. Jag tycker att vi har tappat det ledarskap som Percy Barnevik och Jan Carlzon gick i bräschen för, det är få som bär den fanan i privat sektor i dag.”
"Tillitens positiva effekter: Grund för samarbete. Motivation och välmående. Kreativitet och innovation. Effektivitet och prestation.
Engagemang och ansvarstagande." Allt citerat är klippt från artikeln.
En artikel, som alla offentliga verksamheter bör ta till sig, till exempel inom vård, omsorg och skola. Man behöver inte hyra in konsulter eller tillsätta mellanchefer, då egen personal säkert är kompetenta och engagerade för att axla större uppgifter och ansvar.
Det kan vara en orsak till att välskötta privata företag fungerar bättre och har bättre intjäningsförmåga än offentliga verksamheter.
Jag skriver detta för att jag blivit så förbannad på alla strejker på grund av dålig personalpolitik inom områden som påverkar gamla och sjuka, där många politiker och välbetalda tjänstemän sitter som revirbevakare och blockerar allt det som artikeln handlar om. Man ska inte behöva kallas varken anarkist eller kommunist för att våga ta till orda. Man kan vara en besviken socialdemokrat. Själv har jag arbetat på olika nivåer inom statlig och kommunal förvaltning, som ledande ansvarstagande politiker och har som aktieägare noga under många decennier följt både dåliga och utmärkta svenska företag, varför jag sett dåliga men också goda exempel. Efter alla år har det välfärdssamhälle jag varit så stolt över, förbytts till gammalt klassamhälle på många arbetsplatser, där delaktighet, effektivitet och engagemang kunnat göra skillnad genom den tillit en god personalpolitik innebär.
Alf Hjertström
91-årig nomad i tanke och hemvist