Skolor och förskolor på landsbygden hänger ofta på gärdsgården och ger upphov till en ständig oro när ny budget läggs och besparingar ska göras, då är det dessa enheter som hotas. Argumenten ser likadana ut över hela landet men är det sanningar eller bara floskler som måste till för att lindra beslutsfattarnas eventuella dåliga samvete.
Landsbygden får ständigt höra att det är svårt att få behöriga pedagoger till mindre enheter. Likaså att barnen inte får tillräckligt med jämnåriga vänner. Skolans lokaler är inte anpassade osv.
Det är klart att alla argument för att lägga ned en skola på landsbygden måste anpassas så att de rättfärdigar beslutet.
Men många landsbygdsbor, föräldrar, pedagoger och barn vittnar om motsatsen. Det stämmer inte att pedagoger flyr landsbygdsskolorna, tvärtom så passar det många som vill verka i det lilla sammanhanget, som ser sitt arbete ur ett relationellt perspektiv till både barn, föräldrar och bygd.
Att undervisningen ofta sträcker sig över flera årskurser betyder att den omedelbara gemenskapen är klassen, inte de jämnåriga. Det är en sammansättning som berikar, inte hämmar, barns utveckling.
Ytterligare understöd till hotet om nedläggning kan vara befolkningsprognosen. Det är för få barn, hävdar man. Ja, det fluktuerar, men det är väldigt kortsiktigt att agera på en svacka i befolkningsökningen. Det vänder, det vet vi alla, det måste man lära sig att hantera för en långsiktig och hållbar framtid. En nedlagd skola öppnar sällan igen och är det ekonomiskt försvarbart att investera i nybyggnation istället för att förvalta det man redan har. Inflyttningen är en annan parameter som låter gälla, den är för liten. Njae, inte alltid och bättre hade den blivit om byggnation och flyttrotationer hade underlättats. Kommunen äger frågan, kan det hanteras annorlunda med en godare vilja.
Att se på landsbygden utifrån dess eget perspektiv borde ligga i uppdraget när politiken efterfrågar förslag på besparingar och effektivisering från sin förvaltning. Vilka konsekvenser blir det när servicen på landsbygden stryps. Hur möter man upp människors vilja, önskningar och livsval när man förnekar dem service där de bor. Hur påverkar det föräldrars engagemang i sina barns skolgång när de bussas till en skola med 600-800 elever en lång bit bort. Hur påverkar dessa resor barnen, både tidsmässigt och socialt. Hur påverkar allt detta sammantaget barns trygghet och inlärning.
Gemenskapshetskänslan i en bygd riskerar att gå förlorad och engagemanget i allmänhet när en skola försvinner. Man behöver förstå på ett djupare plan vad som sker, vilka konsekvenserna blir om man lägger ner tex. en skola. Betydelsen av ett nära sammanhang har betydelse för barns självkänsla och identitet. Det finns få beting som ger barn trygghet som just känslan att uppgå i en gemenskap och känna tillhörighet. Och när man är trygg blir man det bästa av sig själv.
Barn behöver sina föräldrar, de behöver engagerade vuxna för att utvecklas och anpassas till kommande utmaningar i livet och för att klara av sin studietid. Att skapa förutsättningar för det gör man i det närområde där man hör hemma.
Så innan man puttar en landsbygdsskola över gärdsgården, ändra perspektiv och förstå att produkten blir aldrig bättre än dess förutsättningar.
Varbergs Landsbygdsråd
Elisabeth Otterdahl
Valinge
Katarina Sundvall
Sibbarp
Ann-Sofie Borglund
Kungsäter
Gunilla Glücksman
Valinge
Anneli Skyggeson
Dagsås
Mikael Karlsson
Kungsäter
Lisbeth Klasson
Himledalen
Heidi Böresen
Väröbacka