Svar
på ”Inga bevis på att lågaffektivt bemötande fungerar”
Läser att Michael Svensson (M) skriver att bristen på gränssättning i svenska skolor är ett av de största problemen, och han må ha en poäng. Dock – att få elever att följa gränser skulle nog vara betydligt lättare i en skola som har nog med personal, men svenska samhället går istället mot färre personal med större problem som följd. Att klara av att sköta både läroplan och hålla ordning i skolan blir givetvis svårare i större klasser med färre (utbildad) personal.
Riktigt mörkrädd blir jag när han hänvisar till Storvretaskolan och säger att ”8 månader senare var jobbet klart”. Vet man någonting om rektorn som sattes in och metoderna som användes så finns det inte många som skriver under på att ”jobbet var klart”. Samma rektor togs senare in på en skola i Kalix, men den 22 sept 2023 tog en enig skolnämnd beslutet av avsätta denna rektor efter att lärare vittnat om vad som närmast kan kallas övergrepp på elever.
Michael Svensson skriver att det inte finns bevis för att lågaffektivt bemötande fungerar. Men att i samma insändare påvisa att metoder som både föräldrar och lärare vittnat om handlar om rena övergrepp på elever blir väl magstarkt. Det har använts metoder som fasthållning i upptill två timmar, ett kvarsittningssystem som byggs på från alla möjliga till omöjliga ”överträdelser” samt instruerats lärare om hur man ska dra elever i handlederna utan att skapa blåmärken, för att nämna några exempel.
Söker man lite information är det enkelt att hitta vittnesmål om detta. Om man kanske börjar med att lyssna och lära om vad elever med NPF behöver och sätta in resurser för detta i skolan – istället för att bara prata om hårdare tag – så kanske vi faktiskt skulle kunna komma någonstans. Men just det, om man faktiskt skulle lyssna och lära så kan det ju hända att det kostar pengar att implementera något. Enklare är det kanske att nedmontera skolan och sen prata om hårdare tag.
Inga övergrepp i våra skolor