Magnus Mossberg, lärare och skyddsombud på Trönninge skola här.
Först vill jag göra en sak helt klar, och det är att jag har ett roligt och stimulerande jobb. Jag gör något i min mening viktigt, jag får jobba (och ofta skratta) med fantastiska unga människor och jag har härliga kollegor. Så, jag har det bra.
Men, under hösten har ovanligt många kollegor kommit till mig och uttryckt att ”Det går tungt nu, min arbetsbelastning är högre än någonsin”. Och ja, lärares undervisningstid har under mina 25 år i yrket långsamt ökat med 14 procent och rast-/matvaktandet har också ökat, men har det hänt något speciellt, något påtagligt, precis nu? Och lite research visar att svaret är ja; för att hålla budget har vår skola tvingat säga upp (eller inte återanställa) 4,5 tjänster. Och vilka är då dessa? Jo, viktiga personer, till exempel lärarassistenter som hjälper undervisande lärare att stötta elever som behöver en stödjande hand på axeln, uppmuntran att gå in i klassrummet, hjälp att orka jobba; viktig hjälp för många av våra ungdomar och en stor hjälp för oss pedagoger.
Med denna vetskap gick jag till ett fackmöte för att få svar på frågan ”Är det så här på andra skolor också?” och svaret var inte roligt. Kollegorna berättar nämligen att det är samma hos dem; deras undervisningstid och rast-/matvakter ökar, det är budgetneddragningar och lärarassistenterna sägs upp.
Men styrande politiker (M, KD, L, SD) lovar i 2024 års skolbudget många extra miljoner, så för ett ögonblick åker mina mungipor upp en smula! När jag sedan läser tankesmedjan Balans granskning av nämnda budget åker mungiporna raskt ner igen och jag blir besviken, för parallellt med de extra miljonerna ska skolan spara 1 procent vilket sammanlagt innebär en nedskärning med 11, 2 miljoner! Tankesmedjans slutsats är (som HN rapporterat) att Varberg lägger jämförelsevis lite resurser på utbildning, nästa år kommer Varberg att skära ner ytterligare, och politikerna förväntar sig att lärarna ska lösa det ökade glappet mellan krav och resurser genom ”effektivare arbetsmetoder”, vilket praktiken innebär att de måste undervisa allt tyngre elevgrupper och i allt mindre utsträckning få hjälp av till exempel speciallärare eller mindre undervisningsgrupper.
Skolan har ett uppdrag att verka kompensatoriskt; det ska inte spela någon roll vilket kön, religion, ekonomi eller vilken utbildning elevers föräldrar har. Skolan ska ge alla, oavsett bakgrund, samma chans i livet. Och detta kompensatoriska uppdrag var enklare förr, det fanns fler lärare och speciallärare, det fanns till och med elevvärdar vars jobb var att lyssna på och prata med vilsna elever. Dessutom, tro mig när jag säger att det inte är lättare att vara lärare nu än för 25 år sedan! Förr jobbade eleverna plikttroget på, men i dag kräver elever (och föräldrar) betydligt mer av mig som pedagog, och efter att ha lett en 60-minuters lektion i matematik känner man att man lever. Och det är precis som det ska vara.
Vare sig det gäller läskunnighet, matematikkunskaper eller gängkriminalitet pratar man om att tidigt insatta åtgärder är nyckeln till positiv förändring. Och så kommer påbudet att vi ska spara ännu mer! Jag ser elever som skulle må väl av mer tid med en vuxen samtidigt som kollegor går på knäna och tänker ”Jag pallar inte längre!”. Detta kommer inte att bli bra….
Magnus Mossberg
lärare i matematik, engelska och slöjd samt skyddsombud på Trönninge skola