Hur stor är frivilligheten när nästan alla som hoppat av gymnasiet en dag behöver läsa upp sina betyg för att ha någon möjlighet att få jobb? Även om det är upp till en själv om man ska gå eller inte, blir det ett indirekt tvång att gå.
Att hoppa av innebär många gånger en enorm ensamhet. Ett utanförskap utan dess like, samhället glömmer bort dig!
Du finns inte med i något skolsystem längre. Och ingen skolpersonal eller myndighet är skyldig att kontakta dig och se så att du mår bra. Det är befängt hur man tillåter detta system. Det fungerade ju förr på den tiden ungdomar fick jobb. I dag får de inte det. Kraven på arbetsmarknaden har höjts och ungdomar som hoppar av blir bara fler och fler.
Vad händer då med de som hoppar av? Vem ska tala om för dem att de kan lyckas ändå, när inte ens arbetsförmedlingen vill ta emot dem?!
Jag tycker att gymnasiet ska vara frivilligt det är en räddning för många att få slippa. Men då måste politikerna hitta lösningar för de här ungdomarna. Annars strosar de runt i flera år sysslolösa, med antidepressiva läkemedel i bakfickan.
Utbildning är för många en bra merit som en investering i sin egen framtid. Medan det för andra kan vara helvetet på jorden. En stor klump i magen varje dag på väg till skolan. Klumpen i halsen växer sig tung och tjock. Tårarna kryper fram och rinner ner för kinderna.
Man borde kunna få ett fungerande liv utan utbildning. Det funkade ju förr, alla var tillgångar och resurser. Ett samhälle för länge sedan utan fyrkantiga normer.
Det sägs att vi har färre jobb i dag, det är en sanning med modifikation. Vi har bara högre krav idag vid ett första jobb.
Det pratas om stora summor pengar som ska lösa problemen i skolorna. Varför når aldrig pengarna fram och gör nytta i klassrummet?! Och varför gör pengarna som kommer fram ingen större skillnad? Hur många barn ska trilla över stupet innan pengarna hamnar rätt?
Varför gör man det så svårt för dessa barn att klara skolan? Man tog bort de tvååriga gymnasieutbildningarna. Man tog bort de små klasserna. De bästa lärarna flyr jobben och de med minst förståelse blir kvar.
Skolan ska bygga starka ungdomar med framtidstro och planer. Inte unga och trasiga människor. I en perfekt värld för länge sedan väntade jobb på de som hoppade av. Idag väntar bup, depressioner, ångest och ensamhet. Det är inte en slump att det ser ut som det gör. Politiska beslut och ekonomiska besparingar har lagt grunden för den misär vi ser i skolorna idag. Och barnen får betala priset!
Ångestfyllda barn tvingas in i ett gammalt skolsystem som inte hängt med i samhällets utveckling. Låt de unga som hellre vill jobba få jobb. Skolan får deras livsgnista att slockna. Alla är nya i början med eller utan utbildning!
Wilma Dahlström,18 år