Bild tagen efter en israelisk attack av en skola i Gazaremsan den 6 juli 2024.
Bild tagen efter en israelisk attack av en skola i Gazaremsan den 6 juli 2024. Bild: Saher Alghorra

Massaker på civila snarare än krig

Och opinionen i vårt land mot detta är – väldigt tyst, skriver Gunnar Olofsson.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

ANNONS

Det så kallade “kriget” i Gaza – egentligen huvudsakligen en massaker på civila palestinier – fortsätter. Fram till nu (8 juli) har, enligt FN:s observatörsstyrka OCHA, 38.193 personer dödats och 87.903 skadats. Hälften av offren är barn. Trots en bindande resolution i FN:s säkerhetsråd, och uppmaning från FN:s Internationella Domstol i Haag att upphöra med övergreppen, fortsätter massakrerna. Varför är det så?

I nuläget har 146 länder, inklusive Sverige, erkänt staten Palestina. Enligt FN:s princip “Skyldighet att Skydda” (“Resonsibility to Protect”, “R2P”, 2005) har varje medlemsland skyldighet att skydda sin befolkning mot folkmord och andra övergrepp. Skyldigheten gäller även att “hjälpa” andra med detta om man inte klarar av det själva. R2P är tydligt giltig i fallet Israel / Palestina. Ändå händer ingenting.Varför?

ANNONS

Sveriges regering fortsätter sin flört med folkmordet. Fortsätter vapensamarbetet med Israel, minimerar hjälpen till palestinierna. Avstår från varje sanktion eller annan åtgärd att få stopp på övergreppen. Allt sådant man skulle kunna göra utan “tillstånd” från EU eller någon annan.

Och opinionen i vårt land mot detta är – väldigt tyst.

Gunnar Olofsson

ANNONS