I juni invigdes den nya Brunnsparken, med annorlunda och öppnare utformning, nya planteringar och mycket annat fint. I parkens gestaltning ingår några vattenbärande barn, små vattenbrunnar och några dunkar. Anknytning till den ursprungliga Brunnsparken är ett konstlat sätt att värna stadens kulturhistoria.
Vatten från Svartekällan i Apelviken ansågs hälsobringande och lockade människor till Varberg för att dricka brunn. Det enkla brunnshus runt källan flyttades 1837 till tomten vid kyrkan, som fick namnet Brunnsparken. När det nya societetshuset med vattenpaviljong, togs i bruk 1883, användes Brunnshuset som småskola och läsrum. Huset såldes 1891 och plockades ned. Stadsfullmäktige beslutade att bygga det nya läroverket på tomten, men handlanden Lundqvist i grannfastigheten fick beslutet upphävt.
Kurortsperioden har en stor betydelse för stadens utveckling och bidrog redan på 1800-talet både till att societetsfolk kom till Varberg och för utvecklingen av ångbåtstrafiken. Redan 1822 byggdes ett varmbadhus, mellan Tullhuset och Kallbadhuset. Ett nytt varmbadhus ersatte det gamla 1852. 1925 stod ett nytt, modernt varmbadhus, med saltvattenbassäng, klart vid Strandgatan. Där utvecklades behandlingsmetoder och över 20 000 bad serverades årligen vid kurorten, med gäster från hela landet. På 1980-talet blev kurorten ett friskvårdscentrum. Sedan dess har Varberg utvecklats till en av landets främsta SPA-städer.
Brunnsparken roll i stadens utveckling har helt fallit bort. Vattenbärande barn saknar helt anknytning till Varberg.
Kunskapen om stadens historia är klart bristfällig bland ansvariga politiker och tjänstemän. Det är lätt att hylla Varbergs kulturhistoriskt värden. Men det krävs mycket mer för skydda och bevara dem. Den ”upphittade” branddammen, som härrör från den tidiga rutnätsstaden, är ett första tillfälle visa respekt för vår gemensamma historia. Presentera dammen på ett kreativt sätt och skapa ett historiskt blickfång i nya Brunnsparken.
Gunnar Carlsson
