I mitten av maj var surfsäsongen i Apelviken över enligt Varberg, fyra veckor innan skolornas sommarlov började. Då blev det parkeringsförbud på de få havsnära parkeringsplatserna som finns kvar efter ombyggnaden.
För de allra flesta börjar surfsäsongen då, och slutar när det finns möjlighet att parkera igen.
Här är några citat jag läst om Apelviksprojektet:
”…avsikten att stärka förutsättningarna för den blomstrande surfingen” ”förbättrade parkeringar” ”skapa norra europas bästa surfdestination” ”resultatet har blivit en kompromiss”.
Resultatet blev endast en approprieing av surfkulturen. För surfare blev det mycket svårare att ta sig ned till vattnet, mycket färre parkeringsplatser, surfare trängs undan från Apelviken till andra surfställen och med kompromiss menar man tydligen att surfarna ger bort allt som var bra mot att det byggs två parallella cykelvägar där det viktigaste verkar vara att snabbt ta sig förbi Apelviken utan att stanna.
Det fina gräset som fanns att rigga på grävdes bort och blev betong, sten, grus och cykelställ.
Sist jag surfade i Apelviken, var jag tvungen att korsa vägen åtta gånger för att göra det möjligt. Jag har surfat i Apelviken i 40 år, så jag är ingen ungdom. Det är slitsamt att behöva bära utrustningen så långt, för att kunna komma ut på vattnet.
Surfing är många olika sporter och det är olyckligt som det blev, att alla utövare ska utgå från samma punkt. Det skulle vara som om man lät alla bollsporter träna på samma yta samtidigt.
Varför nöja sig med att förstöra för surfingen? Varför inte ta upp alla badstegar också under sommarsäsongen maj-sep eller förbjuda restauranger att ha öppet under dag- och kvällstid?
Öppna parkeringarna under surfsäsongen och återställ gräset (som t o m görs vid vägarbeten). Stäng möjligheten att cykla på betongbanan. 1 cykelväg måste räcka. Var lite kreativ och hitta en riktig lösning för surfarna, så det inte blir Västkustens destruktiva mittpunkt. Vi kan inte vänta tills järnvägsytan frigörs.
Det bidde en tummetott