Några tankar efter inläggen i senaste fullmäktige om Kvarteret Måsen 13. Undertecknad, som deltog i mötet som ersättare lyssnade noggrant på inläggen, vill kommentera och rätta till vissa påståenden. Själv har jag varit ledamot i Fabos styrelse sedan 2003 och har därmed ett visst perspektiv på vad som har sagts och bestämts inom bolaget. Fastigheten togs upp på dagordningen i början på tjugohundratiotalet denna bedömdes då vara i så dåligt skick att reparation var uteslutet främst på grund av cementväggarna som läckte energi. Vid värmefotograferingen kunde man se mönstret på värmeradiatorerna. Men eftersom nybyggnadsportföljen var full var det inte aktuellt att riva och bygga. Samtidigt kom det från politiken krav om att skaffa fram ungdomsbostäder så beslutet blev att vi höll fastigheten i acceptabelt skick och vid varje byte av hyresgäst upplät lägenheten till ungdomar på rivningskontrakt. Det visade sig vara ett lyckat beslut för att inte säga ett skolexempel hur bolagen kan mjölka ut det sista ur en bostad.
Under den tiden hade C två ordförande och ytterligare någon ledamot som aktivt stödde beslutet om den framtida rivningen, men också beslutet om uthyrning till ungdomar. Så för min del var överraskningen total över representanter för C:s inlägg i debatten. Som ni alla vet så fick vi inte riva på grund av någon diffus lokal bestämmelse. Var fanns ägaren, dvs kommunfullmäktige, vid de tidigare besluten om rivning?
Gunnar Petersson (KD)