Två gånger har Falkenbergs kommun tvingats bekosta nya detaljplaner i Långasand, sedan bygglovsnämnden beviljat alltför generösa bygglov. Ändå fortsätter nämnden att ge bygglov som strider mot lag och rättspraxis.
Nyligen beviljade en enig bygglovsnämnd lov för ett nybygge i Långasand. Detaljplanen tillåter att det på fastigheten byggs 95,7 kvadratmeter, men ägaren gavs i bygglovet rätt att bygga 128 kvadratmeter, det vill säga 34 procent mer än tillåtet.
Plan- och bygglagen tillåter visserligen en bygglovsnämnd att bevilja så kallad ”liten avvikelse” från detaljplanen. ”Liten” är ett vagt begrepp, men sedan årtionden tillbaka finns en omfattande rättspraxis - vägledande domar - som politiker och tjänstepersoner är skyldiga att följa. 34 procents överyta kan aldrig vara en sådan ”liten avvikelse” som lagen medger. Den handläggande tjänstepersonen ville därför avslå ansökan, men politikerna i nämnden ville annorlunda och beviljade bygglov.
Nämndens beslut är en del i ett systematiskt och långvarigt åsidosättande av lagar och bestämmelser. På Långasand, liksom i många andra stugområden utmed kusten, har bygglovsnämnden alltsedan 70-talet sagt ja till nästan vad som helst. Där detaljplanerna säger att man får bygga högst 60 eller 80 kvadratmeter har nämnden regelmässigt tillåtit hus om 120 kvadratmeter och mer. På en tomt med 80 kvadratmeters byggrätt tillät nämnden 2007 ett hus på 178 kvadratmeter, som en ”liten” avvikelse…
- Det är klart att det inte skulle hålla vid en prövning. Men vi har ett tryck på oss att vara rättvisa - det är ju många andra i området som fått bygga stora hus, förklarade den dåvarande stadsarkitekten i Hallands Nyheter.
När generösa bygglov emellanåt överklagades till länsstyrelsen upphävdes dessa. Vill kommunen tillåta större hus får den göra nya detaljplaner, inte bevilja bygglov som strider mot lagen, inskärpte länsstyrelsen gång på gång.
Saken ställdes på sin spets när kammarrätten 2007 upphävde ett bygglov på Långasand. Det alltför stora huset var då redan uppfört. För att kunna beviljas ett bygglov behövde delar av huset rivas. Husägaren var utan skuld - hen hade bara följt sitt bygglov - och kostnaden för att riva/bygga om huset hade kommunen därför fått stå för. Men kommunen valde istället en ”snålväg”, genom att bekosta en ändring av detaljplanen så att den tillät större hus.
Av detta kunde bygglovsnämnden ha lärt sig att fortsättningsvis följa detaljplanerna, men icke. Sålunda beviljade nämnden 2011 lov för ett hus om 141,8 kvadratmeter, där detaljplanen medgav högst 105 kvadratmeters byggnadsarea. Bygglovet överklagades av en granne och upphävdes av överinstanserna när huset redan var byggt. För att kunna ge huset ett hållbart bygglov, valde kommunen åter ”snålvägen”, genom att 2023 bekosta en ny detaljplan för endast tre fastigheter. Och nu - blott ett halvår senare - beslutar så en enig bygglovsnämnd, i strid med handläggarens rekommendation, om ännu ett bygglov, så generöst att det omgående skulle upphävas om det överklagades.
Det är obegripligt även ur den synpunkten att länsstyrelsen nyligen förelagt Falkenbergs kommun att bygga ett mycket kostsamt dagvattensystem i Långasand, för att minska problemen med översvämningar. Kommunen har överklagat beslutet till mark- och miljödomstolen och hävdar att ett dagvattensystem inte behövs. Samtidigt fortsätter bygglovsnämnden obekymrat att bevilja generösa och planstridiga bygglov som ökar mängden dagvatten. Varför? är den enkla frågan.
Per Fält