Coronakrisen går förhoppningsvis mot sitt slut, men vid horisonten tornar nu en ny kris upp: Cementkrisen. Domstolsbeslutet att stoppa kalkbrytningen på Gotland hotar bygg- och gruvsektorn, och riskerar om det verkställs skapa en dominoeffekt där uppemot 400 000 svenskar förlorar sina jobb. De ekonomiska effekterna kommer bli katastrofala, med ett enormt bortfall av skatteintäkter, och en välfärd som blir i princip omöjlig att upprätthålla.
Till skillnad från coronakrisen är det dock här helt klart var skulden ligger, nämligen hos Miljöpartiet. Domstolsbeslutet är ett direkt resultat av direktiv från regeringen, beslutade 2018 då Åsa Romson (MP) var Miljöminister. Detta är ett uttryck för Miljöpartiets gröna fundamentalism, där ideologiska käpphästar ska drivas igenom, oavsett konsekvenserna.
Detta är inget nytt. Det var samma mentalitet som fick MP att gå i spetsen för den katastrofala politik som ledde fram till den svenska flyktingkrisen 2015. En kris som i sin tur tvingade fram en reform av det kommunala utjämningssystemet, i vilken Varbergs kommun drog en rejäl ekonomisk nitlott. Resultatet i form av kännbara besparingar torde HN:s läsare vara väl insatta i.
Det är också denna mentalitet som ligger bakom MP:s häxjakt på kärnkraften. En häxjakt som skrämt bort marknadens vilja att investera, och resulterat i nedläggning av Ringhals reaktorer. Resultatet blir en hotad energiförsörjning i hela södra Sverige.
Miljöpartister vid makten är ett ständigt hot mot svenskens välfärd och trygghet. I valet 2018 förpassade Varbergs väljare MP ut ur kommunfullmäktige. Vid valet 2022 är det dags att även förpassa MP ut ur Sveriges riksdag. Sverige behöver ett nytt styre, med realistiska lösningar för landets utmaningar, inte ytterligare fyra år av grön flumpolitik."
Erik Hellsborn (SD), Varberg