När jag satt hemma hos min morbror Johan Nilsson, allmänt kallad för ”Johan på Ingeborg, ”en februarisöndag 1912, kom ett bud till honom, att han omedelbart skulle ta sig ner till hamnkapten Geelmuyden för ett viktigt uppdrag. Han skulle bege sig ut till Apelviken och till den strandade ångaren ” Atalanta av Varberg”, som gick med kollast mellan Varberg och England.”
Den som berättat detta i en intervju i HN 1972 är boktryckare Henry Carlsson, som var 13 år gammal när detta hände. I tät dimma och ett isbelagt hav hade ångaren grundstött.
Och inte nog med det; kaptenen, J. Craford, var dessutom skottskadad. Atalanta var Varbergs sjöfartsstolthet.
Med på fiskebåten Ingeborg ut till haveristen var förutom skepparen Johan Nilsson, också skeppare Nikolaus Holmström och Gunnar Larsson, mest känd under smeknamnet ”Halla-Gunnar”.
Dessutom fanns doktor Abrahamsson med ombord för att ta hand om den skottskadade befälhavren. Morbror Johan lät också Henry få följa med, och är man i yngre tonåren var detta naturligtvis ett stort äventyr.
Av fiskebåtarna i Varberg var Ingeborg den största, men den hade ändå en besvärlig resa ut till haveristen. Medan doktor Abrahamsson tog sig an kapten Craford la fiskebåten ut ett varpankare från Atlanta för att på så vis dra loss denna från sandbanken. Det gällde också att så varsamt som möjligt flytta över den skottskadade kaptenen, som var mycket illa däran, till Ingeborg.
Om det varit ett myteri ombord eller om befälhavaren råkat ut för vådaskott förmäler inte historien. Färden in till Varberg med den skottskadade blev också den besvärlig, och livet på denne stod inte att rädda. Han avled på lasarettet efter ett par dagars vistelse där.
För att kunna dra loss Atalanta från sandbanken måste man lämpa den största delen av kollasten överbord. Det var många Apelviksbor som följde detta arbete från land, och det sades, att en lång tid härefter kunde dessa plocka kolbitar längs stranden som flutit i land.
Atalanta kom loss med hjälp av ytterligare några fiskebåtar, och fördes in till Varberg och förankrades på sin vanliga plats i inre hamnen, mitt emot tullhuset. Här lossades också resten av kollasten.
Atalanta ägdes av Rederiet Kattegatt, som hade sitt kontor i jobsonska firman. Dess ägare var konsul Robert C. Jobson, farfar till konsul Arthur Jobson, som säkert många Varbergsbor kommer ihåg. Robert C. Jobson var också delägare i Borås Kolimport.
Atalanta gick i reguljär trafik mellan England och Varberg och lasten bestod av kol och koks. Fartyget var på 1 100 ton och var ett av de största som anlöpte Varbergs hamn. Hon var emellertid för stor för att kunna ligga nära kaj på grund av det ringa djupet, varför man fick lossa lasterna några meter ut.
De Varbergspojkar som ämnade ge sig på sjömansyrket började denna bana just på Atalanta. Under första världskriget såldes emellertid fartyget, men ganska snart gick det sitt öde till mötes genom att det torpederades och sänktes av tyskarna. Men då seglade det som sagt inte under varbergsk flagg.
Börje Larö
