När Magnus Lindberg från Stockholm för en tid sedan berättade i HN om den kvarn på söder i Varberg som blev hans sommarbostad, så är Lagerlundskvarnen den enda som finns kvar av dem som funnits i vår stad.
Själv har jag ett minne av denna kvarn, och det var när Lions Club hade sina månadsmöten där. Om jag minns rätt var Varbergs badkamrer Allan Kanje också ägare till den ett antal år. Kanske köpte han den för att bevara den för eftervärlden, eller för att inreda den till bostad för sig och hustrun Gunborg.
De övriga kvarnarna i Varberg har ödelagts vid eldsvådor, en av dessa var Agrells kvarn i Pilhagen, eller Möllnebacken, som platsen också kallades. Söndagen den 17 september 1911 var den ödesdigra dagen. Kvarnen som var uppförd 1848, och den äldsta i stan, utgjordes av en underbyggnad av gråsten samt en ektimrad överbyggnad i tre våningar.
Kvarnägare Agrell väcktes vid 5-tiden på söndagsmorgon av en ung skräddare, Johan Karlsson, som från skrädderiet på Södergatan 23 observerat eldskenet från kvarnen. Han hade suttit uppe och arbetat hela natten.
Agrell kastade på sig sina kläder, ringde polisstationen, som i sin tur larmade brandkåren, och störtade iväg till sin kvarn. Trots den tidiga timman hade mycket folk samlats på Möllnebacken för att se skådespelet och eldsflammorna.
Kvarnen hade elektrifierats någon tid före branden. Ingenjör Olsson, sakkunnig i brandfrågor, ansåg det sannolikt, att branden uppkommit genom kortslutning i de elektriska ledningarna.
Vid eldsvådetillfället fanns cirka 7 000 kilo olika spannmål och cirka 2 000 kilo mjöl i lager. Byggnaden jämte inventarier var försäkrad i Städernas Allmänna Brandstodsbolag.
Genom eldsvådan förlorade Varberg en byggnad som ingen har kunnat undgå att se. Från vilket håll man än betraktade den gamla möllan erbjöd den en pittoresk anblick, dock mest på våren när träden i Pilhagen knoppades eller när gamla Tullhusträdgårdens syrener stod i blom.
En annan uppmärksammad kvarnbrand i Varberg var när Bergs kvarn på Lilla Karin eldhärjades. Det var lördagen den 17 januari 1925 klockan 6:15 på kvällen. Axel Berg köpte kvarnen 1914 och drev en omfattande rörelse med stor kundkrets. Då kvarnen i sig hade en imponerande höjd och dessutom låg på en kulle syntes eldsflammorna vida omkring.
Det blev ett svårt släckningsarbete, och det fanns tillbud till olyckor. Ett rödglödande kugghjul som föll ner kunde lätt ha orsaka personskador bland folkhopen.
På frågan om kvarnen kommer att återuppbyggas, svarade Berg, att en sådan maskinell anläggning inte bör ligga inom staden, och i varje fall blir det inte en kvarn i storlek av den nedbrunna.
Axel Berg, som kom till Varberg 1914 från Villstad i Jönköpings län, var på sin tid en av Varbergs mest kända kommunalmän. Han hade övertagit Lilla Karins kvarn efter Georg Linton, vars mjölnare han var den första tiden.
Berg drev rörelsen fram till 1956 och blev nästan 88 år. Han tillhörde stadsfullmäktige under många år, och även drätselkammaren, där han satt som ordförande i flera år. Även i kommunala nämnder och styrelser var han ledamot.
Där Bergs kvarn låg har makarna Holtz och Anna-Greta Stenkil , född Berg, byggt en villa åt sig på Kvarngränd 8, som gatan kom att heta.
Axel Bergs politiska intresse har gått i arv till ett av barnbarnen, Ann-Charlotte Stenkil (M), är i dag kommunalråd i Varbergs kommun.
