Hon har varit yrkespolitiker en stor del av sitt liv; politisk sekreterare till fullmäktiges ordförande i Stockholm i 20-årsåldern, förbundsordförande i Moderata ungdomsförbundet som 28-åring och skolminister vid fyllda 35. Därtill två mandatperioder som justitieminister. Hennes arbetsrum i riksdagen är inte särskilt stort, men det har högt i tak.
–Jag gillar när det är högt i tak, i dubbel bemärkelse, säger hon, och ger intryck av att vara en lättpratad person med glimten i ögat.
Sedan Alliansregeringens valförlust 2014 sitter hon i oppositionen och är ordförande i riksdagens justitieutskott.
Saknar du makten?
– Jag är ingen ältande person och har lätt för att lämna saker bakom mig, så jag är lika glad nu som då. Man kan inte vrida tillbaka klockan och måste leva här och nu. Men jag tar gärna en omgång till! Jag vill tillbaka till makten. Sverige står inför stora utmaningar. Jag vill inte sitta på åskådarbänken, utan vill vara med och hitta lösningar på problemen. Det är min drivkraft.
Makten har dock avigsidor, medger hon. ”Förskräckligt många möten” varav många inte leder något vart. Och ett allt mer hårdnande medieklimat med tidvis dräpande kritik.
–Livet är så allvarligt att man måste se det dråp- liga i vissa situationer, skilja på person och uppdrag och ha distans. Tar man sig själv på allt för stort allvar kan man bli beskäftig och arrogant.
För att klara toppolitikens utsatthet har hon hittat ett eget sätt att hantera kritik på.
–Redan för många år sedan bestämde jag mig för att säga som jag tycker. Då vet jag alltid vad jag har sagt. När det gäller komplicerade politiska frågor är kunskap oerhört viktigt. Därför försöker jag att läsa på ordentligt.
Bland uppsidorna med politiken finns alla inspirerande möten. Men att synas i media är definitivt inte en drivkraft, framhåller hon.
–Jag är som folk är mest och har fötterna på jorden. Jag kommer inte från några märkvärdiga förhållanden.
Mamma var ensamstående frisörska. I salongen i lilla Sveg i Härjedalen träffade flickan Beatrice många egenföretagare och fick tidigt både sopa, tvätta handdukar och göra insikter om hur saker och ting hänger ihop i samhället. Under tonåren hjälpte hon även till med klippning.
–Inte dumt att kunna klippa hår. Men jag måste erkänna att jag är lite ringrostig nu.
Som omväxling till frisörsalongen hade denna hyperaktiva, lillgamla flicka många andra järn i elden. Bland annat var hon med i scouterna (”blåvingarna”), Röda korsets ungdomsförbund och Moderata ungdomsförbundet.
–Jag fick en bra skola i hur man fattar beslut och om hur världen fungerar. I lågstadiet skrev jag en uppsats om hur jag skulle rädda världen. Fröken läste upp den för klassen.
Trots gryende politiskt engagemang valde hon att studera internationell ekonomi vid Uppsala universitet. Tills hon blev tillfrågad om jobbet som politisk sekreterare i Stockholm – i konkurrens med flera hugade.
–Jag är en tävlingsmänniska, det kittlade mina tävlingsnerver och jag gjorde mitt yttersta för att få jobbet, säger Beatrice Ask.
Fyller: 60 år den 20 april.
Bor: Kungsholmen, Stockholm.
Familj: Två söner, sonhustru, tre barnbarn, mamma och syskon.
Firar: ”Jag jobbar den dagen, så det blir kalas när jag har tid.”
Om att fylla 60: ”Obegripligt – men jag känner mig betydligt yngre dessbättre.”