Hennes liv är ett äventyr med resor, arbete och möten med människor. När Anne-Marie var liten tyckte hennes mor Augusta att dottern borde lära sig tyska, franska och engelska. Sagt och gjort. Anne-Marie lärde sig tyska i Berlin som au-pair, engelska på en internatskola där hon undervisade elever i teckning. I Frankrike var hon novis i ett kloster.
- Det var en tyst orden men eftersom jag var där för att lära mig franska så fick jag bryta tystnaden under några timmar varje dag.
En nunna som Anne-Marie beskriver som "otroligt vacker" lärde sin svenska elev allt.
Men hur hamnar man i ett kloster för att lära sig franska? Jo, genom en nunna i Apelviken. Mamma Augusta lyckades genom denna nunna ordna en plats i klostret i Frankrike.
Språktalangerna har Anne-Marie haft god nytta av. Bland annat i yrkeslivet som sjuksköterska. Hon började i mitten av 1940-talet på missionssjukhus i Natal i Sydafrika. Egentligen åkte Anne-Marie till Afrika för att hälsa på sin syster Gunvor. Men hon blev tillfrågad om hon kunde stanna.
Hon söker efter ett minne och sedan tar en av hennes många historier fart: "En syd-afrikansk patient var så fruktansvärt rädd för narkos. Han vägrade att bli nedsövd så vi opererade utan bedövning och inte ett ljud kom över hans läppar. Det var verkligen helt otroligt."
Trots alla resor och äventyr är det Sverige som hon alltid återvänder till. "Tänk vad vackert det ändå är i Sverige. Alla åar, bäckar, stora skogar, fjäll, slätter", säger hon och tillägger att hon skulle sakna vintern om hon bodde i ett annat land. Numera är det inga vintrar att tala om, påpekar hon. Annat var det under de kalla åren, krigsåren. Som sjuksköterska vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg fick hon ta emot patienter med förfrysningsskador.
- Alla töserna skulle ha nylonstrumpor på den tiden. Det var många som kom till sjukhuset med förfrusna tår. Det var inne att gå utan mössa så öronskador var också vanliga.
Senare återvände hon till hemstaden. Hon arbetade först på gamla lasarettet. 1974 följde hon med till det nya sjukhuset och blev så småningom avdelningssköterska för kirurgavdelning 3. Efter pensioneringen fortsatte hon att extraknäcka i ytterligare tio år.
"Från början ville jag bli lärare men jag ändrade mig och har aldrig ångrat mitt yrkesval", " säger hon med en lätt nick och ett leende. Hon tycker att det har varit ett mycket omväxlande arbete.
Anne-Marie växte upp i Varberg i en intellektuell miljö. Fadern Elis Förstberg var handelsträdgårdsmästare. Han var teosof, poet och vegetarian av etiska skäl. Detta har Anne-Marie tagit till sig och än i dag är hon vegetarian.
Trots sina 90 år sköter hon fortfarande hemmet själv. "Det tar sin tid men annars tycker jag om att gå på föreläsningar som anordnas av Föreläsningsföreningen och Humanistiska föreningen."
Hon missar aldrig en enda och går dit även om hon inte vet vad det ska handla om.
Intellektet håller hon igång på fler sätt. Ett projekt är att läsa bibliotekets alla böcker från A till Ö. Dessutom är hon duktig på att dikta och oftast blir det både långa och fyndiga jubileumsrim.
Personfakta
NAMN: Anne-Marie Förstberg
FÖDD: 19 augusti 1913
BOR: i Varberg
YRKE: sjuksköterska, har bland annat arbetat i Syd-afrika.
INTRESSEN: resor, föreläsningar, trädgårdsskötsel, böcker, diktande med mera
FÖRSTA RESAN: gick till Rom i sällskap med mamma Augusta
FÖDELSEDAGEN: firas tillsammans med familjen och de närmsta vännerna
