Hans engagemang för böndernas fackliga rörelse RLF (Riksförbundet Landsbygdens Folk) började redan på 1950-talet. Ingvar förstod tidigt vikten av att bönderna samverkade, både ekonomiskt och fackligt.
När RLF slogs samman med lantbrukets ekonomiska föreningsrörelse och bildade LRF (Lantbrukarnas Riksförbund) 1970 var Ingvar en av påskyndarna.
Under åren 1984–1990 var Ingvar Svensson ordförande i Hallands LRF, efter att ha varit vice ordförande i ett flertal år.
Flera stora frågor lokalt i Halland tog mycket av Ingvars tid i anspråk. Alla intrångsfrågor som gasledning och inte minst sträckningen av motorvägen och järnvägens dubbelspår genom Halland. Hans osjälviskhet i arbetet för bästa dragningen av väg och järnväg gjorde att Ingvars egen gård, Fagared, delades mitt i tu.
På riksplanet var den stora frågan” Spårbytet”. Det vill säga om lantbruket skulle lämna den gamla reglerade jordbrukspolitiken, där Ingvar var en av Hallands deltagare i ett avtalsråd som godkände resultatet av prisförhandlingarna mellan LRF och staten. Bland andra uppdrag han hade på riksplanet var i styrelsen för Brandförsäkringsverket, bolaget som administrerade alla gamla Allframtidsförsäkringarna för gårdarnas byggnader.
Ingvar hade också ett stort intresse av bygdekultur. Han tog bl.a. väl hand om den gamla hallandslängan på sin gård, Fagared.
Utöver alla sammanträden med problemlösningar minns vi även Ingvar som en trevlig umgängesperson. Ingvar var också en god pianist. Vid varje Länsförbundsstämma ackompanjerade han stämmoombuden som unisont sjöng LRFs kampsång ” Fram till seger, bondeskaror…”.
Saknaden är stor av vår vän Ingvar.
Hans gamla styrelsekamrater och personal på LRF Halland