Med fiolen på ryggen kom jag, några dagar före jul, gående Engelbrektsgatan upp. Inför årets julfirande i församlingshemmet, hade vi spelat igenom ett gäng jullåtar och hunnit med både kaffe, fiolspel och småsnack med personalen. Det hade varit lugnt och skönt, helt utan stress.
Julmusiken i mina hörlurar gjorde kanske inte så mycket för julkänslan, men när jag, blöt av regnet och med Whams Last Christmas i öronen, svängde av mot Fridhemsgatan fick jag en skön känsla av värme och lycka i kroppen. Jag kände mig tillfreds, glad och nöjd med vad jag åstadkommit i livet. Vem jag är, vad jag har, vad jag gör, vem jag är med och hur jag har det. Jag kände mig lycklig.
2023 har kanske inte varit ett superår sett ur ett samhällsperspektiv med inflation, höjda räntor, krig och klimatkris. Ur en personlig synvinkel kan det dock vara annorlunda. Här har året gett ont i foten, ont i armen och ont i knogarna. Kanske springer jag, skriver och stickar för mycket? Samtidigt gör jag sådant jag gillar. Det är bara effekterna av mina aktiviteter som är negativa. Same same, but different.
Högt och lågt, samhällspåverkan och individuellt. Vad var livets glädjeämne under 2023? Eller skvalpade det bara smolk i bägaren?
Här nedan har jag, med tre korta penseldrag, försökt mejsla fram två listor över vad året innehållit.
Smolk i 2023 års bägare
1. På den negativa listan går det inte att förbise alla världens krig och konflikter som påverkar både människor och samhälle.
2. Eftersom jag tror att man varje år måste klaga på vädret gör jag det.
3. De där plastigt svarta byxorna som kvinnor i min ålder fortfarande insisterar på att ha. Kan också finnas i brun nyans. Men ingen, absolut ingen är snygg i dem.
Glädjeämnen under året
1. Jag har tapetserat mitt gästrum, vilket jag också gjorde när jag flyttade in för tre år sedan. Tyckte mycket om den tapeten, men insåg snart att den passade bättre hos någon annan och blev därför glad när jag nyligen upptäckte den i ett kök några meter från min egen trappuppgång. Där är den jättesnygg.
2. Jag klädde ut mig till kanin och spelade fiol på Stadshotellets balkong. Det är lite krångligt att förklara varför. Läs bara och låt informationen sjunka in.
3. Förra årets julgran, sågade jag ner i små bitar och lade dem, likt likdelar i en väska som jag smugglade ut en mörk januarinatt för att sprida ut i skogen. Tro mig, det var ett sant och riktigt glädjeämne.
På det personliga planet har 2023 alltså gått mer i dur än i moll. Tyvärr är jag lite orolig för 2024. Då ska nämligen lånen läggas om. Eftersom jag är nöjd med alla tapeter och kaninfiolen var en engångsföreteelse får jag kanske utveckla arbetet med granlikdelarna i skogen. Det får bli mitt sätt att både sprida barr och glädje.
