Anita Nyman: Äntligen vet jag vart sockarna tar vägen

En av livets gåtor är ju var alla förrymda sockar blir av, de som lämnar en stackars partner ensam kvar.

ANNONS

Om jag fick leva om mitt liv skulle jag ändra på två saker. Jag skulle sköta min hälsa bättre och jag skulle redan som ung köpa ett gigantiskt lager med likadana sockar, så att jag slapp sortera efter varje tvätt. Många timmar av mitt liv skulle då kunna ägnas åt roligare saker. Om varje socke var den andra lik så skulle jag heller aldrig få en massa udda exemplar. En av livets gåtor är ju var alla förrymda sockar blir av, de som lämnar en stackars partner ensam kvar.

Nu vet jag. Eller jag vet åtminstone var två av dem blev av. Vi hade nämligen sotare hemma för att ta bort ett stort kajbo från skorstenen. Och mitt bland all bråte av pinnar och oidentifierat byggmaterial så låg det ett par sockar! Eller inte ett par då, utan två udda förstås. Kajorna ville väl ha något mjukt och gott att lägga sina ägg på.

ANNONS

Men var fanns sockarna innan kajorna fick tag på dem? Man undrar. Hade de norpat dem från torkvindan? Eller tagit dem från förbipasserande fotgängare? Större fåglar anfaller ju gärna och stjäl korvar och glasstrutar till exempel, men sockar?

Jag märker nu att min dator stryker under ordet socke i rött. Istället vill den att jag skriver sock. Sock? Vad är det för dumheter?

Så jag går till Institutet för språk och folkminnen (Isof) på nätet, och i deras utmärkta frågelåda undrar faktiskt någon om det heter socka, socke eller sock. Isof svarar att man rekommenderar socka, med pluralformen sockor. Men konstaterar att socke och sock ”förekommer i talspråket i flera delar av Sverige”. Dock mindre ofta i ”formella sammanhang”.

Jag vet inte hur ofta sockar över huvud taget förekommer i formella sammanhang. Detta är i alla fall inte något formellt kåseri så jag fortsätter glatt att skriva socke och sockar. Det är väl så vi gör i Halland?

Men nog om detta. Visst går den här sommaren ovanligt fort förbi? Jag har varit uppe i Dalarna där myggen och knotten till sist spottade ut mig efter att grundligt ha tuggat igenom mig. Jag har aldrig varit så sönderbiten i hela mitt liv. Och då var jag ändå inomhus en hel del och jobbade. Vårt ställe består av två små stugor och den minsta av dem har liksom varit förklädd till bastu, med omålad furu överallt. Så jag tyckte att vi skulle måla golvet som ett lagom litet sommarprojekt. Men det är ju dumt att börja med golvet när man ändå så småningom ska måla väggarna? Och när väggarna blir nymålade så verkar väl taket sjaskigt?

ANNONS

Så det slutade med att både tak, väggar och golv fick sig en omgång med pensel och roller. I värsta sommarvärmen. Eftersom vi hade bestämt att golvbrädorna skulle målas grå, så brydde vi oss inte om att det droppade färg från tak och väggar under arbetets gång.

Det var bara det att när väggarna blev blå och taket vackert vitt så ångrade jag oss och ville trots allt ha golvet träfärgat och bara lackat. Så då fick jag lägga mig på alla fyra och sandpappra bort alla miljoner intorkade färgfläckar. Bra planering!

Om jag fick leva om mitt liv skulle jag alltid lägga skyddande plast på golvet när jag målar.

ANNONS