Hösten är kommen! I stadsområden och i våra förtätade samhällen i övrigt märker vi kanske inte så mycket av det. Gräsmattorna i trädgårdarna lyser fortfarande intensivt gröna. En del höstblommande växter lyser här och där.
Oxlarnas bär har fått sin röda färg och avlöser därmed rönnarna som tidigare under förhösten lyst med sina klarröda rönnbär. Dahliorna har kommit med sina olika färger, äpplen och päron har mognat, samlats in eller fallit ner till marken Det verkar inte ha blivit samma mängd äpplen och päron som förra året även om det varierar mellan lika sorter och olika trädgårdar. Plommonskörden var däremot dignande stor. Parklindarna längs Järnvägsgatan i Tvååker har vuxit i höjden och ser rent oförskämt gröna ut fortfarande i sin smala reslighet. Det är bara en lind som avviker.
Någon sågade av den en natt i somras, mitt på stammen. Nu är den grön, tät och fin i sin halva höjd. Rondellen den enda, stora och rejäla är vacker, välskött som den numera är av två ideella tjejer med gröna fingrar och stor arbetskapacitet. En och annan björk lyser gul i blickfånget och lönnarnas väldiga löv har börjat få bronsfärgade inslag som antagligen kommer att rodna mera när frostnätternas kommer smygande i klara nätter.
Det agrara landskapet har förändrats. De stora majsfälten med sin mäktiga gröda har börjat naggas i kanterna av skördemaskiner . Snart kommer de skördade fälten stå med sin långa stubb och de övre delarna av majsen kommer att förvaras som ensilage med sin blandning av blad och majs som ett bra vinterfoder åt kor och ungdjur.
Det är fantastiskt hur allmänt det blivit med majsodling under senare tid på de av våra gårdar som har mjölkproduktion. Det var inte aktuellt under min tid som bonde. Då var det bara enstaka gårdar som odlade majs och det var för human konsumtion med ätliga kolvar som rostades före förtäring. På vissa jordar ser jag att bönderna plöjt, harvat och sått. Antingen raps, ryps eller höstsäd, vete eller råg eller kombinationen rågvete. Det ligger ett slags trotsigt framtidstänkande i varje nysådd åker.
Som en skald skrev en gång: ”Odlaren strör i mörka mullen, fröets sådd för kommande skörd. Däröver vandrar höstens stormar. Däröver vandrar vinterns snö, Han gör som jag, begraver sitt hopp. Han tror som jag på sol och vår!”
Då och nu. Besvikelser och katastrofer. Ändå mitt i allt detta hopp om livets överlevnad och insatser för framtiden.
