Jag gnuggar mig i ögonen och tar några yrvakna steg ut i vardagsrummet. Några timmars extra sömn idag hade verkligen inte skadat, tänker jag. Det syns fortfarande vissa spår av att det har varit fest. Inte igår, så det är inte på grund av nattsudd och sval Cava som mitt huvud fortfarande är lite mosigt. Nej, jag har helt enkelt en rejäl mental baksmälla efter månader av hemlighetsmakeri och planerande av min mans 60-årsfest.
Ni som har läst mina kåserier ett tag, känner säkert till att jag älskar att ordna festligheter för familj och vänner, och jag tycker allra bäst om tillställningarna som överraskar på olika sätt – med till exempel teman och val av mat och dryck. I detta fall var det gästerna som var själva överraskningen.
Efter en ganska tung period tyckte jag att min man var värd något alldeles extra på sin stundande 60-årsdag, och redan i mars påbörjades mina planer. Jag tror mig känna honom ganska väl vid det här laget, så nivån för kalaset var given. Han hade inte blivit gladare för en stor fest på lokal, med hundra gäster. Nej, för honom går kvalitet före kvantitet. Så i hemlighet bjöd jag även in några av våra närmaste vänner till den planerade familjemiddagen.
Jag tackar min lyckliga stjärna för att min bättre hälft inte har samma kontrollbehov som jag. Det har därför varit ganska lätt att ”lura” honom. Hade det varit jag själv som fyllt jämnt, hade jag garanterat haft alla tentakler ute. Nu kunde jag med hyfsad lätthet beställa hem och gömma allt till festen, utan att han anade vad som var på gång. Yngste sonens garderob har varit till bredden fylld med öl och vin – väl dolt bakom vinterjackor och skor. Och under den äldste grabbens säng har det förvarats extrabord, som jag lånat och transporterat hem när mannen jobbat.
Festen hade dock aldrig blivit så här lyckad om det inte hade varit för all hjälp jag fick under det tidsfönster då bonussonen bjöd med honom på lunch. Under drygt tre timmar lyckades vi möblera om halva huset, och trädgården, fixa maten, duka, och sätta upp alla dekorationer jag hade köpt. En halvtimma innan mannen skulle komma hem anlände gästerna. Min målbild var att ha alla våra nära vänner samlade, som hoppade fram när han kom innanför dörren. Och precis så bra blev det.
En av sommarens vackraste dagar bjöd på kramar och skratt, tipspromenad om jubilaren, Jägermeister från äppelträdet, tal och spex, och störst av allt: glädjen att ha alla samlade under bar himmel tills solen gick ner. Den stora ballongformade sexan och nollan hänger nu kvar i uterummet, och en banderoll sitter fortfarande fasttejpat i köket. Jag tänker att jag låter allt finnas kvar lite till, som ett minne av en av livets finaste helger. Jag är trött, men oändligt nöjd och tacksam. Nu ska jag ha semester – helt utan festplanering.
