Vardagen är nu i full gång för många av oss svenskar. Efter en period av ljusa kvällar och välbehövlig ledighet, är det nu dags att sätta sig i karusellen och hänga med i det dagliga livet av tidiga morgnar, lunchlådor, och mängder av olika förpliktelser. Jag kan tycka att även vardagen har sin charm – och vinet smakar väl aldrig så gott som vid fredagsmyset efter en intensiv arbetsvecka. Samtidigt gäller det att inte tappa fotfästet när livet snurrar på lite för fort. Man måste ge sig själv andningshål.
Jag har många fördelar i mitt jobb – bland annat att kunna foga över min egen tid. Vissa arbetsdagar blir väldigt långa – och vissa timmar kanske behöver förläggas även under helgen – men jag är noga med att inte jobba mer än 40 timmar i snitt. Livet är liksom för kort för det. Så istället väljer jag ibland att jobba halvdagar, eller som häromdagen – på en annan plats, som passar bäst just då.
Min mamma hade bjudit mig på middag i sin stuga vid havet, och jag valde att sova över i min egen lilla badhytt. Det kanske låter lite fånigt, men jag kan känna mig helt euforisk över vetskapen att få vakna upp där, och ha några timmar helt för mig själv. Tid att andas och låta axlarna sjunka. Jag hade några timmars jobb som väntade på mig, men innan dess var den min tid. Min egen tid.
Jag hade inte behövt ställa klockan, för solens strålar väckte mig varsamt när de sipprade in genom rullgardinens lilla glipa. Morgonens planer var redan utstakade, och jag kunde känna ett pirr av förväntan. Med rufsig morgonfrisyr gick jag mot servicehusets toaletter medan kaffebryggaren gjorde sitt jobb i stugan. Årets kaninungar har vuxit sig stora nu, och skuttar framför mig. Jag mötte ingen på vägen, men hade jag gjort det så hade de sett mitt leende. Tänk, att jag fick börja dagen här!
Efter kaffe och en banan snörade jag vant på mig skorna, och gav mig av på en löparrunda. Solen sken, men den stod lågt, och påminde mig om att vi går mot mörkare tider. Nyponen på buskarna har förvandlats från rosor till mogna bär. Ännu ett bevis på att en sommar snart har passerat. Men än är jag här, precis mitt i den. Mina fötter sprang med lätta steg utmed havet, och sedan mot Ica där jag köpte min frukost. Kanske var det en och annan som förvånat tittade på mig när jag sprang tillbaka med en baguett i handen. Men den var min trofé denna morgon.
Efter en dusch slog jag mig ner med frukosten och min dator i stugan. Nu var jag redo att ta tag i mitt arbete några timmar. Känslan av lycka bubblade i mitt bröst. Tänk att jag har mitt alldeles egna ställe för återhämtning så nära mig. Det krävs inga dyra spaupplevelser eller yogapass för att få mina axlar att sjunka. Jag har det helt gratis, bara en halvtimma hemifrån. Och vem vet, kanske finns även ditt andningshål i vardagen närmare än du tror.
