För några veckor sedan tog ett antal kristdemokrater till orda på Svenska Dagbladets debattsida. Stödet till vindkraften var föremålet för deras attack. Det stöd som skribenterna ondgjorde sig över är det system med elcertifikat som infördes 2003.
Systemet med certifikat fungerar så att elproducenterna får elcertifikat från staten för varje megawattimme förnyelsebar el som produceras. Detta certifikat köps sedan av elförsäljningsföretag som enligt lagen är ålagda att köpa en viss kvot elcertifikat.
De typer av förnyelsebar energi som berättigar till elcertifikat är vindkraft, solenergi, vågenergi, geotermisk energi, vissa biobränslen och småskalig vattenkraft. Det är ett teknikneutralt system som helt enkelt ger bonus i form av ett elcertifikat för faktisk el som produceras.
Systemet ger alltså inte stöd för att bygga en viss typ av elproduktion, den ger stöd för producerad förnyelsebar el. Det är alltså upp till kraftaktörerna att bestämma sig för vilken typ av produktion de vill satsa på och som de anser vara bäst och mest lönsam.
Det är ganska få som undgått att det i många kommuner i Sverige pågår en ganska livlig debatt om etablering av vindkraft. Dessutom påpekas det ständigt att Sverige redan i dag till stor del har en fossiloberoende elproduktion genom vår kärnkraft och vattenkraft.
Som motargument kan man givetvis hävda att kärnkraften inte är en i längden hållbar elproduktion och vi måste se till att kunna fasa ut den med ny förnyelsebar produktion. Men verkligheten är mer komplex än så.
Den stora klimatutmaning som står framför oss är inte bara begränsad till Sveriges gränser. Den handlar minst lika mycket om världen utanför. Som en början kan vi se ut över Europa. Ska kontinenten kunna bli fri från fossilproducerad el kommer det att krävas att vissa länder producerar mer förnyelsebar el än vad de kommer göra av med. Länder som Frankrike, Storbritannien och Tyskland kommer att ha svårt att helt ersätta den fossilproducerade el som de nu förlitar sig på med inhemskt producerad förnyelsebar el.
Här har Sverige en stor chans. Vi har stora landområden, där det kan byggas exempelvis vindkraft, vi har dessutom mycket bioenergi i form av skogen. Visst är det så att vi inte kommer att kunna producera all el som behövs i Europa, men vi har förutsättningarna att kunna bidra med mer förnyelsebar el än vad vi själva kommer göra av med.
Viss kritik mot dagens system är dock befogad. Mer optimalt skulle vara ett system med en avgift som utformas så att den står i proportion till den miljöskada som orsakas. Alltså skulle fossilproducerad el ha en stor avgift och solcellsel skulle inte ha någon. Men fram tills vi ser ett sådant system är elcertifikaten inte ett dåligt alternativ. Det är ett teknikneutralt system som bygger på att det är producerad el som får stöd och inte hur den har producerats.
Den kritik som Kristdemokraterna för fram ekar dessutom ganska tom, dels för att de verkar till viss del ha missuppfattat hur systemet med elcertifikat fungerar och dels för att artikelförfattarna inte presenterar en annan väg för att kunna påskynda en omställning till grönare elproduktion.
För att få till den gröna energiomställningen behövs teknikneutrala spelregler. Det är verkligen inte politikerna som ska sitta och fatta beslut om vilken teknik som är den mest lönsamma eller gångbara. Sådana beslut fattas bäst av energiproducenterna själva. Men de villkor på vilka man som energiproducent har att verka bestämmer politikerna över.
Bäst hade väl varit ett system där miljönegativ verksamhet får stå för sina kostnader, men i väntan på det fyller det teknikneutrala systemet med elcertifikat en viktig funktion.
Isak.Engqvist
