Kåsören har läst på. Det hade nog inte behövts, men fakta ska vara fakta. Källa för kommande: Wikipedia. (som inte är att betrakta som en till hundra procent tillförlitlig källa. Men, å andra sidan, vem tusan är tillförlitlig?)
• Murphys lag är, som de flesta känner till, om inte till innehåll, i alla fall som en dyster verklighet.
"Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, kommer någon att göra det på det sättet.”
• ”Stackars Sates lag" som dokumenterades i Yorkshire i England i mitten på 1800-talet lyder: "Om något kan gå fel så kommer det, och även om det inte kan, är det möjligt"
Två lagar som är lika hårt ristade i sten, som lagarna på de stentavlorna som Mose fick av Gud på Sinai berg. Det vet alla levande. I alla fall om de två mer moderna lagarna (som säkert fanns på Moses tid, de med).
Och det finns fler allmänmänskliga lagar som vi har att förhålla oss till. De flesta av dem innebär att vi kan vara säkra på att det går åt det som börjar med hel- och slutar på ett av våra vanligaste sädesslag.
Gissa ordet!
Med detta sagt, (kåsören har länge letat efter en anledning att skriva dessa två, numera så populära, ord) kan ni alla förstå att kåsören inte tillhör det slag av människor som är överdrivet optimistiska.
Tvärt om, finns det en pessimist på denna jord, är det kåsören. Man skulle kunna säga att han har givit Murphys lag ett ansikte, om nu en lag hade kunnat ha ett sådant.
Dock finns det ett undantag. Det gäller våren.
Natten mellan den 21 och 22 december, 2023, var det det mörkaste dygnet under året. Sedan vände det.
I kåsörens ögon startar samtidigt våren. Ni fattar.
Tala om överoptimistiska tankar!
Men det är ett faktum. Den första, extra fina, vårdagen är enligt undertecknad 1/1. Visst, det har då redan varit vår i ett par veckor, men nu ser man även på almanackan att det har vänt.
I slutet av februari, när ljuset dröjer sig kvar till sextiden på kvällen, är det underbart och kåsören får årets enda impuls, att gå ut i trädgården för att göra fint.
Som tur är varar denna impuls inte mer än någon sekund- och återkommer inte förrän nästa februari.
Alltså är våren inte förknippad med trädgårdsarbete, bara det.
Det är å andra sidan inte heller någon annan årstid, så det är inte därför våren är en favorit.
Vad är då haken med denna plötsliga optimism, som infaller dagen efter vintersolståndet?
För naturligtvis finns det en hake, en rejäl sådan.
Kåsörens höstångest börjar i slutet av april.
Då är sommaren nära, och alla vet hur fort en sommar går. Därför är det bäst innan det bästa har börjat, för det bästa är snart över, om ni fattar.
Midsommar är en sorglig högtid. Den är rena rama midvintern för en årstidspessimist.
Allt blir bara mörkare och kallare igen och inget hopp står att finna innan dagen efter nästa vintersolstånd.
Men tro för all del inte att allt är svart för kåsören, som ändå kan hitta ett visst årstidshopp.
Detta hopp finns i att redan till midsommar är det närmre till nästa vår än vad det var i april.
