Han påmindes om sina tidigaste minnen när tidningen skrev om att Hallands äldsta bygdegårdsförening fyllde 100 år.
– Min fosterpappa var chaufför på Hebergs inköpsförening (Lantmännen). Den låg precis intill bygdegården och på fritiden var han vaktmästare där. Vi bodde på övervåningen i sju år, förklarar Lasse Brunsell.
Lycklig barndom
Fosterföräldrarna Alice och Artur Andersson var hans moster och morbror. De tog väl hand om honom och det var en lycklig barndom även om det inträffade lite missöden ibland.
– En gång blev Artur så glad att han skulle kasta upp mig i luften. Men jag flög upp i en lampa så att den gick sönder och han satte ner mig i skärvorna efteråt. Oj vilken utskällning han fick av Alice!
– Det var en tuff tid för henne och inte så modernt. Vi hade inget varmvatten så det fick pumpas upp och värmas i grytor på spisen. Hon tvättade med en ”gnobräda” och balja. Vi hade utedass också. På vintern var det så kallt att man frös häcken av sig när man satt där.
Lasse är född 1946 och bodde i bygdegården till 1953.
Brände ner uthus
– Vi hittade på mycket hyss. En gång tog en kompis tändstickor och luntade så att ett uthus brann ned och brandkåren kom. Han fick stryk av sin pappa. Själv blev jag alldeles förskräckt. När polisen kom och skulle förhöra mig fick jag blindtarmen.
– Det var en farlig lekplats med Lantmännen utanför vårt hus. De förvarade saltsyra i stora bruna damejeanner. Vi kastade prick på dom med stenar och en gång gick en sönder så att personalen skrek ungjävlar!
Många faror
Överhuvudtaget lurade många faror runt bygdegården.
– Vi hade rikstvåan, järnvägen och Suseån som vi skulle akta oss för.
Även inomhus kunde det vara vanskligt ibland.
– Som folk rökte på den tiden! Det blev väldigt rökigt i lägenheten. Men samtidigt var det roligt då man fick se så mycket folk och uppleva många saker med fester, föreläsningar och andra aktiviteter i fastigheten.
Balansproblem
Lasse gifte sig 1971 och flyttade till Långås. Men äktenskapet sprack och han har sedan dess bott i Stockholm och Halmstad. Yrkesmässig gick han vägen via rörläggare, undersköterska och naprapat.
Numera är han pensionär och bor i centrala Falkenberg, men har drabbats av ohälsa på äldre dar. Lasse fick diagnosen Parkinson för ett halvår sedan.
– Balansen är kass. Jag ramlar ofta och måste träna upp den så att jag kan få köra en elscooter. Annars måste jag åka taxi eller be någon köra mig.
LÄS MER: Hallands äldsta bygdegård finns i Heberg och fyller 100 år
