En solskensglad Kerstin Norrman huserar bland bagage och sista-minuten-göromål. Resan ska starta från Ullared vid tre-tiden nästa morgon. Då åker Kerstin, maken Christer och sönerna Anton och Jakob tillbaka till Riyadh. Paret Norrman arbetar som lärare på Svenska skolan i Saudiarabiens huvudstad. En stad med närmare tre miljoner invånare.
De hade länge pratat om att söka lärarjobb utomlands. De bestämde sig för Afrika eller Saudiarabien. "Vi ville göra en äventyrsresa och få uppleva något nytt och okänt. Tidigare hade vi mest rest runt i Europa."
Familjen läste böcker om Saudiarabien innan de åkte ner men Kerstin påpekar att det fanns inte speciellt mycket att läsa. Det fick bli en del av äventyret. "Vi var lika okunniga alla fyra. När vi landade stod vi i en ny stad och ett främmande land. Vi tittade oss omkring och alla skyltar var på arabiska."
Med ett leende som aldrig tycks vilja ta slut berättar Kerstin om hur det kan vara att bo och arbeta i Saudiarabien. Hon trodde från början att det skulle vara mindre modernt. Det visade sig i många fall vara precis tvärtom. Affärerna är proppfulla med varor och man behöver inte sakna något materiellt.
Det finns däremot andra saker som skiljer sig från Sverige. Kvinnor får inte köra bil och för Kerstin kan det ibland kännas frustrerande. "Jag måste planera och blir beroende av min man på ett helt annat sätt än här hemma."
Hon tänker att kanske kan hon lära sig något av den nya miljön. "Vi kommer dit som gäster och vi försöker göra rätt för att inte stöta oss med någon." Det innebär bland annat att hon måste ha en huvudduk och kappa på sig när hon går ute på Riyadhs gator. Religiösa poliser säger ifrån om håret råkar sticka fram.
Familjen Norrmans hem i Riyadh ligger inne på ett avskilt område som heter Kingdom City Compound. Där finns Svenska skolan där de arbetar. Den här terminen blir det troligtvis 38 elever som ska undervisas. Siffran varierar eftersom många av barnens familjer flyttar runt i världen.
Det är inte alltid helt lugnt inne på området. Efter USA:s invasion av Irak i våras har oron funnits nära familjen Norrman. "Man vet inte vad som kommer att hända och många västerlänningar valde att åka hem från Riyadh. Var och varannan dag fick vi vinka av en elev. Det var så det kändes i alla fall."
Den svenska ambassaden bad svenskarna i området att alltid ha en fulltankad bil hemma om en evakuering blev aktuell. Rykten har en tendens att snabbt sprida sig inne på området. Ibland utlöser det lite panik. Kerstin berättar om hur en bomb detonerade inne på ett annat område i staden den 12 maj. Där låg den brittiska skolan och många oskyldiga dog. Kerstin och Christer hörde smällen. De trodde först att en av sönerna ramlat ur sängen.
Efter bombattacken började ett rykte ta fart inne på familjens eget område. "Människor flydde mitt i natten. Allt för att komma bort men det visade sig senare att det inte fanns någon sanning i ryktena om att vi var bombhotade."
Säkerheten är rigorös vid gränsen in till deras område. Bilar kontrolleras med hjälp av bland annat speglar som sticks under bilskrovet för att upptäcka eventuella bomber.
Kerstin tycker att svenska medier ger en bild som hon inte riktigt känner igen. "Det var inte riktigt på samma sätt för oss som bor där nere. Mina två äldsta barn, Sara och Gustav, som är kvar i Sverige undrade vad vi höll på med och varför vi inte kom hem. Men skolan stängdes aldrig av Skolverket och eftersom området är bevakat kände vi oss ändå säkra på att det var rätt att stanna."
Under sommaren har familjen Norrman varit hemma i Ullared. De har njutit av Sverige. Träffat familj och vänner. Ätit fläskkött! Rest runt. Men nu är de redo för Saudiarabien igen. Familjen samlades redan i julas till familjeråd och då bestämde Kerstin, Christer, Anton och Jakob att Riyadh är deras hem i ännu ett år.
