Vi träffas hemma hos Stina Bengtsson, som numera bor i Morup. Båda behärskar naturligtvis morpekanska, men i dag talar de vänligt nog ett språk som vi förstår. Det märks att de känt varandra länge. Ögonen glittrar när de berättar om sina upptåg och humorn delar de. Det är mycket glädje mellan Stina och Inga-Lill.
Stina Bengtsson berättar att första minnet de har av varandra var när de i treårsåldern fick för sig att traska iväg för att titta på en nyfödd systerson till Inga-Lill. Men Stinas mamma upptäckte dem på vägen och hämtade hem töserna.
– Stina gick i Bölse skola och jag i Morup, berättar Inga-Lill. Men efter skolan var vi alltid tillsammans och aldrig kivades vi. Vi hittade på en massa lekar och gjorde också en hel del hyss, men dem behåller vi nog för oss själva.
En dag i tio-årsåldern fick de för sig att de skulle gå på skridskor. De cyklade till en skrothandlare i Falkenberg som sålde skridskor. De köpte varsitt par, men utan binslen så de fick binda fast dem med balasnöre (eller balabon som de heder pau rain morpekanska).
– Vi hade också balasnören till att vira om cykeldäcken när man såg innerslangen igenom. För pengar till nya däck fanns inte, berättar Inga-Lill.
När Inga-Lill bara var tre år förlorade hon och hennes systrar sin pappa. Han var fiskare och en av de fem män som miste livet i drunkningsolyckan vid Hallarna i Morup den 5 mars 1930. Mamma Andrea blev änka med sex döttrar att dra försorg om.
Det var hårda tider med kallt vatten, utedass, fotogenlampor och vedspis som enda värmekälla. Men töserna hade varandra och lekte mycket tillsammans.
När Stina och Inga-Lill gått ut sexåriga folkskolan tog de jobb som pigor på gårdar i trakten. Cirka 60 kronor i månaden var lönen. De fortsatte att hänga ihop och cyklade ibland in till Falkenberg för biobesök eller till danspalatset Centrum i Långås för en svängom.
Så småningom gifte sig Stina med Ture Bengtsson i Brandsbol. De fick en dotter och tre söner. Inga-Lill träffade Arvid Nilsson i Hellerup, gifte sig med honom och fick en dotter. Efter giftermålet flyttade familjen till Älvsered.
– Men tankarna om havet fanns alltid där. Så en dag gick flyttlasset till hembygden igen, säger Inga-Lill. För nära havet vill jag bo. Det ligger väl i generna för min far var fiskare.
Senare blev båda änkor. Stina bodde kvar i Brandsbol i några år, men flyttade sedan till en lägenhet i Morups kyrkby. Inga-Lill bor i Sandkärr och är sambo med Sune Svensson.
De båda barndomskamraterna har fått uppleva vardera fem generationer familjemedlemmar och bor nära många av dem.
Inga-Lill Nilsson
Född: 8 maj 1927
Bor: Sandkärr
Familj: sambo Sune Svensson, en dotter, fyra barnbarn, 12 barnbarnsbarn och ett barnbarnsbarnbarn
Om Stina: Ahlbergs Stina kan man inte tänka sig vara utan
Stina Bengtsson
Född: 11 januari 1927
Bor: Morups kyrkby
Familj: en dotter, tre söner, tio barnbarn, tio barnbarnsbarn
Om Inga-Lill: Hon är bra och vi har alltid varit kompisar
