Gert Wingårdh är en av Sveriges mest ansedda arkitekter och är vida känd för sin urbana stil. Bland många utmärkelser har han fem gånger förärats med Sveriges Arkitekters prestigefulla Kasper Salin-pris.
Denna strålande dag bejakar han med sandaler och med suktande tal om världen utanför kontoret i centrala Göteborg.
–Jag har lust att sätta mig på en uteservering och njuta av livet. Man kan undra varför jag inte gör det, jag har ju ett eget företag.
Han har dock inte alltid varit egenföretagare Gert Wingårdh. Efter arkitektexamen på Chalmers tekniska högskola blev han anställd hos Olivegrens arkitektkontor. Men efter ett par år lämnade han anställningstryggheten.
–På den tiden var arkitekter generellt tillbakatryckta och jobbade främst med pastischer av äldre arkitektur. Jag var inte sugen på att hamna i ett fack och startade eget för att få bestämma själv.
Inte en helt riskfri strategi. Ty vem skulle förlita sig på en relativt oprövad 25-åring för mångmiljonsprojekt? För att klara sig arbetade han med inredningsuppdrag och byggde sakta men säkert upp en allt större verksamhet. Det dröjde elva år till det stora genombrottet och hans första Kasper Salin-pris för Öijared Executive Country Club.
–Det kändes väldigt stort, som en Oscar för arkitekter!
Framgång föder framgång, det ena stora projektet har lett till det andra, samtidigt som han har tillämpat sin alldeles egen(sinniga) devis:
–Jag leder genom att göra saker och visa handlingskraft. Det finns ett inslag av defekt i att inte inse mina egna begränsningar.
Med framgång och berömmelse följde också hård press som kulminerade i samband med byggprojektet av Scandic Slussen. Han hamnade i en livskris, knappt 40 år gammal.
–Det var besvärligt med motstridiga krav på projektet, men den utlösande faktorn till att jag gick i väggen var flygskräck. Terapin visade att skräcken bottnade i att jag kände mig instängd i mitt dåvarande äktenskap. Jag skilde mig. Efteråt kunde jag flyga igen. Det låter enkelt, men det tog fyra år. Krisen var en läxa i ödmjukhet.
Det var långt ifrån utstakat att han skulle bli arkitekt. Bli läkare, tyckte mamman. Konstnär, menade pappan. Själv tänkte det egocentriska ensambarnet bli konsthandlare. Så han läste konstvetenskap och ekonomi för att kunna sköta affärerna.
Konstkursens första studieresa gick till Rom. De arkitektoniska mästerverken, speciellt Pantheon, fick 20-åringen på nya tankar.
–Pantheon byggdes för 2|000 år sedan och kan fortfarande väcka starka känslor! Jag blev väldigt fascinerad och bestämde mig för att läsa arkitektur.
45 år senare får vi ett svar på varför Gert Wingårdh inte slår sig ned på en uteservering, utan tvärtom tänker fortsätta jobba så länge hälsan står honom bi.
–Arkitektur är ett kollektivt yrke, du skapar i en dynamisk interaktion med andra. Det är oerhört lustfyllt att känna kraften i många viljors strävan åt samma håll - och glädjen när man hittar lösningar.
Fyller: 65 år den 26 april.
Gör: Arkitekt.
Bor: En takvåning som övernattningslägenhet i Göteborg. Det känslomässiga hemmet är ett torp utanför Göteborg där han tillbringar helgerna. “Kläderna är alltid på fel ställe.”
Familj: Tre biologiska barn och två bonusbarn. Gift med Karin.
Firar: Med sonen i Stockholm.
Om att fylla 65: “Jag tillhör den lyckliga generation som inte tycker att livet ska trappas ned vid 65, mer lagom vid 75. 80 är det nya 65.”
Om motståndet mot Nobelcentret: “Det finns alltid nejsägare, det fanns även folk som ville plocka ned Eiffeltornet. Jag är 100 procent säker på att Nobelcentret blir en spännande katalysator.”