Ömhet, rasism, kärlek och sexism – hur får man ihop det?
Fotografen Mia Petzäll har följt en grupp raggare från Värmland. Med intima bilder vill hon visa att deras värld inte bara innehåller gamla bilar och rockmusik utan även vänskap och närhet. Resultatet visar prov på såväl djup som förenkling.
Mia Petzäll är Boråstjejen som flyttade till Sunne i Värmland, blev fotograf, och sedan två år tillbaka bor i Varberg. Hon fick Varbergs kommuns kulturstipendium 2011.
Petzälls bilder är dokumenterande och konstnärligt utförda. Hon räds inte nakenhet och följer gärna sin impuls. Inte heller väjer hon för känsliga ämnen som på sin utställning ”Instinct” från 2010 där det fanns flera provocerande bilder på temat jakt.
I ”Gammal kärlek rostar” i Konsthallen/Hamnmagasinet i Varberg tar hon sig an raggare från Sunne. Förtroliga möten mellan individer står i kontrast till en hård och tuff attityd och skapar intressanta fotografier. Hon går nära inpå och fokuserar på tatuerad hud, sällskapsdjur och bilar.
Form och komposition är några av Petzälls starka sidor.I två bilder är en tatuerad kvinnas ryggtavla i blickfånget. I hennes sällskap finns en nakenkatt som med sitt annorlunda utseende kompletterar de heltäckande och färgstarka kroppsmålningarna. Färg och form flyter samman till surrealism.
En bild på ett par nakna kvinnoben i kraftiga kängor med ett kyrktorn i bakgrunden är snyggt sammansatt.
I flera foton har estetiken ett djupare innehåll. En sliten bil av amerikanskt märke med den rasistiskt laddade sydstatsflaggan vajande över bakluckan står i intressant motpol till ett annat foto av en man och en kvinna i öm närhet.
I liggande format syns en kamphund med taggigt halsband och inställsamt liggande öron som poserar tillsammans med en annan hund med nedsänkt huvud. Vänliga och gulliga trots sin tuffa attityd?
Ett porträtt i svartvitt på en allvarlig ung man väcker nyfikenhet. Vad tänker han på? Är fläckarna på hans kinder blod eller olja?
Utställningens svaga punkt är obalansen i genusperspektivet. Kvinnornas utmanande kläder och stil vägs inte upp av motsvarande avbildning av män. Och kanske befästs våra fördomar om raggarkulturen, med kvinnor som objekt, snarare än öppnar upp våra ögon för något nytt.
Trots den förenklade bilden av kvinnor har utställningen sina kvaliteter.
Mia Petzäll presenterar konstnärligt intressanta fotografier och i hennes dokumentation finns en ambition att visa upp något annat än det vi förväntar oss att se. I en värld där vi alltmer intresserar oss för yta är det viktigt med konst som får oss att upptäcka fler dimensioner.
