Spännande men spretigt om påven

Katolska kyrkan måste återvända till kristendomens ursprungliga budskap: att försöka göra gott och leva enkelt, visa barmhärtighet och vara tolerant istället för fördömande.

Han rörde om rejält i den katolska världen med sina krav på förändring. Men han nådde också utanför den när han dundrade på om girighet, korruption, självupptagenhet och cynism som skapat djupa ekonomiska klyftor i samhället, krig, stora sociala problem, flyktingströmmar och en miljöförstöring som håller på att få hela klotet att kantra. Han blev snabbt mediernas gunstling, men bland prelaterna i Vatikanen är han kontroversiell och möter motstånd.

Att i det läget som journalist få en inbjudan till ett privat möte med påven måste te sig nästan osannolikt. Men det var vad som hände Kristina Kappelin för två år sedan. Då frågade Carlos Luna, en argentinsk man som sedan 1973 lever i exil i Sverige, och hans bror Rodolfo om hon ville följa med dem och träffa påven. De hade fått kontakt med honom efter att de skrivit ett brev om en landsman som legat död i sin lägenhet i Bagarmossen i två år, utan att någon saknat honom. Den händelsen blev upptakten till boken ”Påven som kom ner på jorden”.

Där förklarar Kristina Kappelin omständigheterna kring mötet och berättar om Carlos Luna, fackföreningsledaren och före detta gerillakämpen som flydde till Sverige och nu bor i Båstad, men framför allt skildrar hon påven. Hon tecknar hans bakgrund i Argentina – hans uppväxt och arbete som präst i olika sammanhang. Och följer honom sen vidare till Rom fram till i dag och den förestående resan till Lund 31 oktober med anledning av 500-årsjubileet av reformationen.

Det är spännande att läsa om påven, men framställningen är ojämn. Den första halvan av boken som behandlar hans liv i Argentina spretar betänkligt. Det är många turer och komplexa skeenden under perioder då landet politiskt var mycket oroligt. Så det är inte alldeles enkelt att få en klar bild av förhållandena där eller vilken roll Bergoglios spelade då.

Kappelin framhåller att påven aldrig velat ta ställning politiskt och även om det finns många som vittnar om alla hans åtaganden för de utsatta under militärdiktaturen har han också blivit ifrågasatt.

Men Franciskus går sin egen väg. Och när Kappelin redogör för hans outtröttliga arbete med att rensa upp i Vatikanens ekonomi, administration och prelaternas privilegier och intriger och naturligtvis den utbredda pedofilin inom kyrkan, engagerar hon verkligen och öppnar upp dörren till en unken värld som varit helt sluten tills nu. Det är både fängslande och skrämmande, men Franciskus fredsprojekt inger hopp inte bara inom sin egen krets, det vill säga 1,2 miljarder katoliker, utan för oss alla.

Eva Dandanelle