Ett riktigt busväder plågar Falkenberg när jag styr stegen mot Galleri J. Vind och regn yr runt och gör det färgfattiga landskapet ännu gråare. Vilken lisa är det då inte att få stiga in i värmen och spendera tid med Magnus Reisnes färgsprakande måleri?
Reisne är en sann kolorist som avbildar sin närmaste omgivning i olja, men som också gör collage. Med på utställningen finns även några skisser till målningarna. Verket ”På solvarma klippor” återfinns i båda skepnaderna. Förstudier är egentligen inte tänkta för publik så det känns som att få kika in i konstnärens ateljé. Det är bra.
Reisne efterstävar inte realism utan utgår från den känsla som uppstår när han skapar utifrån sitt motiv. Bildspråket har expressionismens kraft i färgerna, men verken utstrålar inte expressionistens tungsinne utan har mer en stillsam meditativ utstrålning. Reisne låter känslorna, med alla sinnen påslagna, fånga ögonblicket vilket är en styrka, men också gör konstnärskapet sårbart.
Reisnes starka sidor är återgivandet av hav, ängar, åkrar och jordbruk. Det halländska landskapet återkommer i olika skepnader. Underbara är korna som är på vandring hemåt eller stilla betar i gröna fält. I målningen ”Rangordning” är kossorna röda och är så diffust återgivna att de nästan löses upp i den gula bakgrunden. Fint fångar han också en röd slåttermaskin som slår höstens gula säd eller det linjemönster som följs i plogens fåra.
I collaget ”Oxelallé” har Magnus Reisne skurit ut en bit av en målning och sedan fyllt i det som saknas med kol. Motsatserna i material, färg och form skapar en spänning och tvingar betraktaren att stanna upp och delta i konstnärens möte med naturen.
Ofta återger han det vidsträckta landskapet, men i ”Aspstam” väljer konstnären att gå nära och avbilda endast en detalj av naturen. Färgerna går i varma gula och bruna färger och är en liten pärla bland de vida vyerna.
När det kommer in mänskliga gestalter i verken är det som Reisne inte är lika lyhörd för känslan längre och inte heller lika säker i färg och form. Människor låter sig inte porträtteras på samma vis som en ko eller en äng och de vill se resultatet och kanske till och med tycka något om det. Det blir ett annat sätt att gestalta och jag tycker att Reisne är betydligt skarpare som återgivare av naturen än av människor.
Jag ser fram emot att få se mer av Magnus Reisnes måleri och just nu finns det möjlighet att se hans konst på Galleri J i Falkenberg. Det är en färgstark och varm utställning som är värd ett besök inte minst för att för en stund få glömma förvårens färglösa landskap utanför.
Fotnot. En intervju med Magnus Reisne var publicerad i lördagsbilagan H 5/3.
