Varbergsbo. I snart sju år har Douglas Möller varit sologitarrist i Flamingokvintetten, som bildades i Partille redan 1960. Han är även med i Trio Deluxe, som är husband på Hotell Havanna i Varberg.
Varbergsbo. I snart sju år har Douglas Möller varit sologitarrist i Flamingokvintetten, som bildades i Partille redan 1960. Han är även med i Trio Deluxe, som är husband på Hotell Havanna i Varberg.

Fem frågor till Douglas Möller

Varbergsgitarristen är med på Flamingokvintettens Final tour, på Varbergs teater nu på lördag den 14 mars.

ANNONS
|

Är det verkligen sista turnén?

- Ja, den här framgångsrika konsertturnén har ett slutdatum som är den 31 oktober i Vara, men man kan ju inte veta om det blir förlängt. Hela bandet är uppbyggt på Hasse Carlssons röst och så länge den håller, så fortsätter vi ju att spela till dans.

Vad ska ni bjuda på?

- Gamla låtar som publiken känner igen, som Kärleksbrev i sanden, Lilla Ann och Happy birthday sweet sixteen, så att det blir en nostalgikick. Vi har med en utställning med scenkläder från 1970-talet och så berättar Dennis (Janebrink, basisten) roliga historier och turnéminnen.

ANNONS

Hur länge har du varit med?

- Jag flyttade till Varberg 1989, började spela på heltid 1991 och kom med i Flamingo 2008. Det är ett väldigt trevligt band att åka runt med. Trummisen Ulf Georgsson är nyast och har varit med i två år. Keyboardisten Stefan Kardebratt har varit med några år mer än mig och är noga med att vi sätter stämsången, som ju är ett av bandets signum.

Är det rättvist att bandets tre nyare musiker får mycket mindre betalt per kväll än de två originalmedlemmarna Dennis och Hasse?

- Jag har inga problem med det, för de äger ju rättigheterna till namnet, bussen och bolaget med mera och jag är bara anställd. Och så är det i många band. Jag är nöjd med vad jag får, trots att jag inte har fått löneförhöjning sedan jag började.

Hur påverkar du soundet?

- Jag har lite countrystuk på min gitarr och så har jag en speciell rörförstärkare som Bo Winberg byggde åt mig när jag var med i Spotnicks och som ger ett väldigt rent ljud. Det hörs exempelvis när vi kör ett instrumentalt potpurri med En afton vid Mjörn, Rozamunda och Drummy rock, som heter Wipe out i original.

ANNONS
ANNONS