För att en svensk ska slå igenom internationellt krävs förstås att artisten sjunger på engelska. Men även väldigt mycket mer. För den som på gott och ont inser sina begränsningar och satsar på hemmaplan tror jag att det hjälper att sjunga på sitt modersmål.
I ett regnigt Tvååker på lördagskvällen blev cirka 400 tappra åskådare långsamt allt blötare, medan vi fick se Måns Zelmerlöw påbörja det som kan bli en övergång till en ny del av sin karriär – med låtar på svenska.
Konserten på Strömma Farmlodge inleddes med trallvänliga ”Överallt och ingenstans”, som har gett sommarturnén dess namn. Melodin och framförandet var glatt, medan texten var mörkare – något Måns senare påpekade även gällde ”Happyland”, som trots det användes i en tysk chokladleksaksreklam.
Femma i ”Idol” 2005
I enkla, klassiska scenkläder (vit t-shirt och blåa jeans) berättar Måns om det medvetna språkbytet, ett år innan han firar 20 år som artist. Ja, så lång tid har det gått sedan den då 19-årige skåningen slog igenom genom att bli femma i ”Idol” 2005.
När han skojar om att publiken ska få konferera om vad han borde förnya sig med, spelas ”The girl from Ipanema” som bakgrundsmusik, men sedan kör Zelmerlöw sin andra osläppta låt: ”Oändligheten” – om att ”vi ska va’ unga för evigt och aldrig dö” och ”dansa tills allt är bra igen”.
Både den och sista extranumret, nya ”Fan hur bra är du”, kommer att funka fint på radio och i bilen. Den sistnämnda handlar om någon som bara är ”en fasad” och ”en fallen soldat som ingen anmäld saknad”, som får nytt liv av kärleken.
Det blir spännande att se vem Måns Zelmerlöw är om 20 år. Kanske 2040-talets Tommy Nilsson, mångsidig och folkkär?
Två låtar från ”Så mycket bättre”
Enda låten på svenska som är släppt hämtas från ”Så mycket bättre”, nämligen versionen av Molly Hammars "Tell her" som har titeln ”Faller”. Den blir ett rejält stilbyte efter ”Should’ve gone home”, som lyfts av ett synthsolo av Andreas Landegren.
I Joacim Backmans frånvaro i kompbandet The Agreement får Alexander "Alex Runo" Holmgren dubblera som gitarrist och basist. Han står för ett schysst discokomp i ”Faller”, samtidigt som Peter Zimny byter tillbaka från tvärflöjten till altsaxen och smäller av ett solo med härligt tjutande flageoletter.
Att Jonas Lidholm ersätter Marcus Liliequist bakom trummorna märks inte heller och det är ett gott betyg.
Från TV 4-programmet ”Så mycket bättre” hämtas även ”Sober", en tolkning på engelska av "Mer för varandra" av Norlie & KKV. Efter en ”Come over love” fylld av övertydliga rockposer till rök och grönt ljus, lite som att Måns ska nå längst bort på en stor arena, blir kvällens tredje låt ”Sober”, med sin studiga refräng, den första att få publiken att dansa och skrika.
Ett stillsamt parti
I ett stillsamt parti i mitten körs tre låtar från Måns senaste album, ”Time” (2019). I ”Better now” blir reggaegunget mindre eftersom gitarrens 2–4/backbeat inte kommer fram lika tydligt som i studioversionen.
”Grow up to be you”, skriven till Måns äldste son Albert (nu sex år), görs med bara två akustiska gitarrer. De behålls och får ett banjoliknande sound, när ”On my way” blir mindre elektronisk och får en countryflört.
Mot slutet kommer förstås de största hitlåtarna. ”Fire in the rain” har Mello-känsla och sätter sig snabbare än de flesta låtarna på engelska. Den följs av Måns första stora singel: ”Cara Mia”.
Publiken lever upp i en version som är tyngre än originalet men även med en stökigare bakgrund, där det intensiva pianot döljer en del av melodin. Jag uppskattar att bandet vill göra något kul av en 17 år gammal schlager, men mer av allt är inte alltid bättre.
Innan Måns sätter sig vid pianot och börjar den allvarliga ”Walk with me” berättar han om en tuff tid på det privata planet, där han har insett att han kanske inte når sin målbild. Sönerna nämns under konserten, men inte hustrun Ciara, och han har i en intervju bekräftat att de kämpar för att hålla ihop relationen.
Att bandet flera gånger citerar "A whiter shade of pale" kan den konspiratoriskt lagde tolka som att en kvinna har lämnat en man, men texten till Procol Harums klassiker från 1967 är alltför luddig för att det ska vara sannolikt, och slingan så bra i sig att det enklaste är att tro att det var ett passande musikaliskt val.
Dags för ”Heroes”
Publiken förstår att Måns ska komma tillbaka efter att ha tackat för sig, för han har inte framfört ”Heroes” ännu. 2015 års Eurovisionvinnande låt har spelats närmare 160 miljoner gånger på Spotify och skapar förstås allsång.
Även här tycker jag att det bombastiska anslaget förtar lite av originalets dynamik med avskalade verser och ösig refräng. Rent generellt går Zelmerlöws röst tyvärr inte igenom lika tydligt live som i studio och det beror inte på hans sång utan på ljudbilden.
Det finns svenska popstjärnor som har en betydligt mer personlig stil och stämma – med Miss Li, Håkan och Maggio som mina favoriter på 2000-talet. Och det finns andra som kan skriva låtar som kan toppa listorna med nästan vilken sångare som helst.
Måns hör inte till någon av de kategorierna, men visar i kväll att han är en charmig och på alla sätt kompetent artist. Han når ut och har förutsättningarna att med sina svenska låtar hitta en ännu bredare publik och beröra mer på djupet.
Det kan bli spännande att följa.
Låtlista – Måns Zelmerlöw
• Strömma Farmlodge i Tvååker lördag den 13 juli.
• Låtar: ”Överallt och ingenstans”, ”Come over love”, ”Sober”, ”Should’ve gone home”, ”Faller”, ”Oändligheten”, ”Happyland”, Better now”, ”Grow up to be you”, ”On my way”, ”Fire in the rain”, ”Cara mia”, ”Walk with me”, ”Heroes” och ”Fan hur bra är du”.
• Musiker: Måns Zelmerlöw (sång, gitarr, piano), Andreas Landegren (keyboard, körsång), Alexander Holmgren (gitarr/elbas, körsång), Peter Zimny (altsax, tvärflöjt, körsång) och Jonas Lidholm (trummor).
• Publik: cirka 400 personer.
