Kanske är det vikingarnas förtjänst att vi älskar kardemumma här i Skandinavien. En teori är i alla fall att de på sina färder ut i världen stötte på denna krydda i Konstantinopel för så där tusen år sedan och tog med den hem.
Det är i regnskogarna innanför Malabarkusten i södra Indien som kardemumma har sitt ursprung. Där växer den fortfarande vild, även om den nu också odlas. Kardemumma hör till ingefärasläktet och liknar till växtsättet vass.
I indiska skrifter beskrivs kardemumma redan 4000 år f Kr och blev tidigt en handelsvara. Riktigt när den kom till Europa är lite oklart men en rimlig gissning är 400-talet eller 300-talet f Kr.
Både greker och romare importerade kryddor som kallades kardemumma, men det är inte säkert att det var den kardemumma vi tänker på i dag. Äkta kardemumma var dyr, den enda som fanns att tillgå var den som växte vilt i södra Indien och det hände att andra doftande frön såldes som kardemumma. Paradiskorn var till exempel populärt, liksom den pepprigare Nepalkardemumman, och det fanns en rad andra besläktade arter.
De första svenska beskrivningarna av maträtter med kardemumma dyker upp omkring år 1200, och sedan dess har de aromatiska små kornen haft en given plats hos oss. Ingen annanstans i Europa gör man åt tillnärmelsevis lika mycket kardemumma som här, även om vi står oss slätt i jämförelse med arabvärlden, Indien och flera andra länder i Asien och i Afrika.
Här i norr använder vi kardemumma mest i bakverk av olika slag, i andra delar av världen dyker den även upp i mat och drycker.
Maken till användbar krydda får man leta efter, och den kallas inte utan anledning för Kryddornas drottning. Kryddornas kung är förstås peppar.
Precis som de flesta andra kryddor har även kardemumma använts för att behandla sjukdomar. Den ska enligt den ajurvediska läkekonsten vara bra mot magåkommor, bland annat matförgiftning, och mot astma, bronkitis och hjärtproblem. Även förkylningar och halsont lär lindras av kardemumma - och några kardemummakärnor i te lindrar stress och överansträngning.
Klassiskt är också att tugga på kardemummafrön för att råda bot på dålig andedräkt.
Och växtens effekt på hudåkommor utnyttjas av dem som producerar tvål och hudkrämer.
Kardemumma har även antibakteriell effekt och används ibland i låg dos som konserveringsmedel.
Det kan vara bra att veta att grön kardemumma och svart kardemumma är olika arter och smakar helt olika.
Den svarta kardemumman smakar lite mer åt eukalyptushållet och kan alltså inte ersätta den gröna.
Men den svarta har definitivt sin tjusning och används även den i asiatisk matlagning.
Det indiska kryddteet chai innehåller förstås kardemumma.
Och kaffe och kardemumma är en ovanligt läcker kombination, det vet människorna i arabländerna.